Jag lyckades bara mäkta med 35.32 på Stockholmsloppet igår och allt är min kompis Paddys fel. På morgonen tänkte jag vara snäll och brygga 2 kannor espresso: 1 till mig och en till Paddy. När Paddy vaknade visade det sig att han just idag slutat dricka kaffe vilket innebar att jag fick dricka bägge kannorna själv. Detta blev lite för mycket eftersom jag har lite problem med supraventrikulär tachycardi (230 i puls men marginell pumpförmåga på hjärtat), helst kombinationen koffein + tävling brukar trigga detta lite extra. Inför viktiga tävlingar brukar jag skippa kaffet en vecka innan loppet men det är så djupt plågsamt att inte få sitt morgonkaffe att jag inte orkar göra det för ofta. Första 2km gick på dryga 8 minuter ungefär men sen ordnade pulsen upp sig och jag kunde pinna på som vanligt. Ända sättet att få ner pulsen när det väl börjat är att böja sig framåt och krysta eller ställa sig på huvudet! Det var nog några som undrade vad jag höll på med...