Jag gick och tänkte lite på det där med att få till den där Fullträffen i något lopp någon gång och vad det skulle innebära. Ni vet, det där loppet när allting stämmer och man gör något vansinnigt bra helt enkelt. Om man tex sprang 100 miljoner millopp och hade en stabil nivå på, säg 35 blankt. Rent sannolikhetsmässigt borde man då få in åtminstone ett lopp på 32 blankt väl?

Jag tänkte på att kvantmekaniken säger att materia kan beskrivas som en vågrörelse och inte något fast och förutbestämt som den traditionella fysiken skulle vilja. Utför man bara något oändligt många gånger så kommer det mest osannolika med all säkerhet inträffa. Typ att atomerna skulle komma i felsvängning och rums-tiden kröks etc etc.

 Men när jag gick där och filosoferade som bäst kom jag på att jag redan fått in och därmed förbrukat min Fullträff; nämligen i Mjölkkannans längdhoppsuttagning när jag gick i femte klass. Jag var allmänt medelgod i längdhopp och trampade oftast över vill jag minnas. Mitt pers kan näppeligen ha varit 4 meter blankt, kanske bara 3.85 eller något sånt. Det var efter ett par ADHD-klasskompisar hade försökt sätta krokben under ansatsen som DET hände, jag fick in Fullträffen och flög 5.15m!!  Det kanske inte låter så märkvärdigt men ni ska veta att jag i femman var en prepubertal, blek, snorunge med sprött hår. Jag kommer fortfarande ihåg känslan väldigt tydligt, svårt att beskriva i ord men att det kändes som någon kraft från plankan sköts upp i mitt ben och fortplantade sig genom kroppen.

Min högst osympatiske klassförestånadare Kent tyckte att det var anmärkningsvärt och ljög ihop nån historia på kommande Roliga Timme om när han blev distriktsmästare i längdhopp själv.

Well, jag fick åka så otroligt långt hemifrån som till Olofström, en resa på säkert 7 mil, för att representera kommunen i längdhopp. Jag tror det blev två övertramp och ett säkerhetshopp på typ 3 meter där jag säkrade sistaplatsen före de som hade 3 övertramp i rad.

Det ville sig dock så väl att skolans medeldistansstjärna Niklas Pålsson fick sin i påfrestande sammanhang återkommade värk i fotknölen (senare kallad Niklasknölen) och fick avstå sin start på 1000m. Jag såg min chans och gjorde vad jag upplevde som ett fint lopp där jag kom trea eller kanske fyra. Tessan som var en blixtersnabb tjej med bröst sprang 60m och kom till final. Mer än så minns jag inte. Jo, året efter försökte jag upprepa min längdhoppsbravad men det gick inte alls. Däremot träffade jag min livskamrat Björn just den dagen och vi har varit vänner sen dess (förutom ett år när Björn träffade en riktig tjej och fokuserade sig mest på henne).

 

Björn

25 februari 2008 23:10

Det bästa jag läst sedan Bullet! Tack!

http://www.distansmannen.bloggagratis.se

 

Lars

27 februari 2008 22:45

Läggs din blog ner nu när sub2 sket sig eller kommer den fortsätta fast i sub9-format?
OT: Jag har nu gjort som du har krävt och startat en sån därna blogg. Nu kommer alla mina hemligheter avslöjas...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Begrunda vettvillingens senaste otyg på www.nitrovegan.blogspot.com   Ha inte för stora förhoppningar bara ...

Det har börjat poppa upp en massa reklam för diverse produkter på den här bloggen. Eftersom jag inte vill att mina  svaga läsare undermedvetet börjar tvångsköpa ögonfransförlängare bara för att dom är beroende av världens bästa triathlonblogg så lägg...

Fullbordade arbetsveckan igår och jag har hållt mig till planen både tränings och arbetsmässigt. 121km löpning på 5 dagar, 2 simpass och ett cykelpass ger mig ett bra utgångsläge inför helgen då jag bara behöver få in 4 mil för att uppnå minimigränse...

Trots så många år av träning som jag har bakom mig så verkar jag ändå aldrig lära mig dom mest basala grejerna för att en träningsdag ska bli lyckad: 1) Torra kläder är skönt 2) Mat är gott 3) Bastu är urlakande Efter en lätt joggingtur ner t...

166km denna veckan, 2 kvalitépass, ett i backe och ett fartlek. Min hjärna var kreativ idag och kom på minst 10 ursäkter att stanna hemma och kolla TV istället för att springa 2 timmar ensam i regnet. Ganska intressant när man väl bestämt sig för vad...