Efter löppasset hos Lillkötta blev det 5h20min cykel i ostlig riktning, LK var snäll nog att ge mig en påse näver och några tändstickor om det skulle bli kallt igen. Idag blev det lite drygt 7 timmar till på järnhästen. I motsats till i fredags så sken solen som aldrig förr och jag hittade idylliska småvägar att köra på, som en smekning.

När jag kom till Järna stannade jag till vid Saltå Kvarn och njöt av nybakade hommusmackor och kaffe. Vilken känsla att känna hur kroppen fylls av energi igen! Jag är helt säker att det finns en sorts energi i biodynamiskt odlad mat som även är tillagad med en nypa kärlek, som man inte kan hitta i vanlig, industriellt framställd mat.

Jag måste ha luffarblod i släkten för livet känns aldrig så bra som när man får vara ute på lite äventyr. Man destillerar liksom ner livet tills bara de allra mest rudimentära behoven finns kvar; få lite mat, inte frysa för mycket, någonstans att sova och få in milen.  Jag är övertygad om att det är viktigt att testa sig mot elementen med jämna mellanrum, om inte annat så för att få perspektiv på allt annat i livet. Andra saker som brukar ligga och gnaga lite i bakhuvudet som amorteringar på lån, pensionssparande, om man ska föda barn eller plantera ett träd eller vilka däck som har lägst rullmotstånd hamnar liksom inte längst upp på prioriteringslistan längre.

Undra om inte alla skulle må bra av att bli avsläppta i värmländska skogen, lämna pengar, visakort och mobiltelefon hemma och ta sig hem för egen maskin.

 Den kloke mannen Henry Thoreau sa en gång:

"It's important in life, not necessarily to be strong, but to feel strong. To test yourself, at least once, in the most ancient of human conditions".

Det är nog det som triathlon handlar om för min del, att känna sig stark. Det är många som är bättre idrottare än jag men det är en jävla känsla att kunna cykla 20mil i regn på en påse torkad frukt och en festis.

 

Andreas

4 maj 2008 21:42

Filip skulle kanske må bra av att även lämna cykeln hemma? Den verkar mest bidra till misär. Ta med löparskorna och spring hem från Värmland istället!

 

camilla

5 maj 2008 10:55

Jäklar vad du ligger i och tränar. Det kan väl aldrig vara bra ;-)! Men om du nu nödvändigtvis måste plåga kroppen så hårt skulle du cyklat här nere i skåne - här lyser solen och jag har fått bonnabränna på mina armar. Det får inte tjejer ha!

http://www.camillalindholm.com

 

Filip

5 maj 2008 16:46

Andreas: Jag lovar, löpning från värmland skulle bli mycket mer misär när skavsåren börjar komma...

Camilla: Har faktiskt bott hos er i nordtyskland i ettochetthalvt år, maken till snödrev får man leta efter :-) Sen bonkade jag en gång ute på lundaslätten och hade motvind hem... Nä, tacka vet jag mellansverige.

 

Veteranadepten

5 maj 2008 23:44

20 mil på en påse torkad frukt och en festis är väl inget du rekommenderar andra. För oss avsevärt äldre kan det för resten vara äventyr nog att göra ett långpass på löjliga 35 km i förortssskogarna utan gps och med en Tele 2-mobil utan täckning samt i bästa fall ett par bananer och en liter sportdricka i packningen!

 

peter

8 maj 2008 09:08

jag gillar din blogg - superkul och intressant alltid. speciellt intressant med lite fys-nörderi enligt ovan!!

jag har några kommentarer:
Jag ligger själv sällan >150 i puls på långdistans, jag loggade 26 mil åp "kolhästen" i söndags, snittpuls 141 och maxpuls 161. Tar jag i för lite? (jag har ca 188 i max). kommentar?

Är också intresserad av det du brukar prata om att "träna ned sig" och sedan "släppa på träningen" för en formtoppning. kan du utveckla detta?

siktar på sub10 i kalmar, men med löparknä är det lite svårt att förutsäga...

http://www.onsalakajak.se

 

Filip

8 maj 2008 16:00

Peter: Jag tror absolut inte du kör för lugnt på långpassen, 26mil är en bra bit trots allt. Men för att vara på säkra sidan kan man lägga sig på IM-puls minus 5-15 bpm, det upplevs av de flesta som ett stabilt långpass. Huvudsaken är att man inte glider omkring med 100-110 i puls, helt meningslöst.

Syftet med nedträning är att träna så mycket att prestationsförmågan blir sämre (inte bara träna till man blir trött eller sliten) därefter vila och vänta till kroppen superkompenserar. Själv har jag nyligen upptäckt att det alltså inte räcker att bara träna sig trött, man måste verkligen träna till man blir sämre. Inte förrän då ska man ta det lugnt. Det gäller att ha ett bra sätt att mäta prestationsförmåga på, det bästa är en testcykel, men en väl mätt runda i skogen eller ett testlopp i bassängen funkar nästan lika bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Begrunda vettvillingens senaste otyg på www.nitrovegan.blogspot.com   Ha inte för stora förhoppningar bara ...

Det har börjat poppa upp en massa reklam för diverse produkter på den här bloggen. Eftersom jag inte vill att mina  svaga läsare undermedvetet börjar tvångsköpa ögonfransförlängare bara för att dom är beroende av världens bästa triathlonblogg så lägg...

Fullbordade arbetsveckan igår och jag har hållt mig till planen både tränings och arbetsmässigt. 121km löpning på 5 dagar, 2 simpass och ett cykelpass ger mig ett bra utgångsläge inför helgen då jag bara behöver få in 4 mil för att uppnå minimigränse...

Trots så många år av träning som jag har bakom mig så verkar jag ändå aldrig lära mig dom mest basala grejerna för att en träningsdag ska bli lyckad: 1) Torra kläder är skönt 2) Mat är gott 3) Bastu är urlakande Efter en lätt joggingtur ner t...

166km denna veckan, 2 kvalitépass, ett i backe och ett fartlek. Min hjärna var kreativ idag och kom på minst 10 ursäkter att stanna hemma och kolla TV istället för att springa 2 timmar ensam i regnet. Ganska intressant när man väl bestämt sig för vad...