Alla inlägg under maj 2008

Av Filip - 17 maj 2008 15:54

Lite Huddingeloppet revival idag, med 5-6 plusgrader på morgonen och lätt duggregn. Cyklade ut på Ekerö och körde  intervaller i ett par timmar innan det var dax för det prestigefyllda och glammiga Tolvanloppet. Syrran, svågern och systerdottern var på plats med kompisar. Vi skulle göra nån sorts tvivelaktig reklam för Tvättstället och fick springa i tjusig pikétröja med krage och allt.


Tanken var att hänga på täten så länge det gick och därefter jogga i mål. Planen sket sig direkt då det visade sig att JAG var täten! Då återstod bara att hänga av sig själv liksom... Problemet löste sig vid ca 4km då ledarbilen körde fel (inte särskilt förvånande, det är 3de gången detta händer i ett lopp jag varit med i), jag valde att följa pilarna i marken istället för bilen och när jag kom in till varvning hade jag tappat ett par hundra meter på gubben som låg närmast bakom mig! Ledarbilen hade tagit en genväg :-) Nåja, sprang på någorlunda till 5km (17.40) sen sa min vänstervad ifrån på allvar och jag gåjoggade resten av loppet.


Syrran skötte sig OK, och fixade en tid runt 58 minuter. Hon har haft ett ganska långt träningsuppehåll då hon levererade Minikötta för ett drygt år sen. Dessutom spöade hon revisor-Hanna så familjeäran räddades...

ANNONS
Av Filip - 16 maj 2008 21:00

Här är ett reportage med mina klubbkompisar Dan-Eric och Anna-Maria som springer varvet imorgon:

http://www.metro.se/se/article/2008/05/16/08/1253-65/index.xml

Dom är inte bara snygga, dom är snabba också! Tyvärr nämnde inte Anna-Maria något om sin extremt kompetente tränare...

ANNONS
Av Filip - 16 maj 2008 17:32

Idag fick jag förklarat för mig varför man spyr efter ett hårt intervallpass. Anledningen är att man bildat så mycket mjölksyra och kroppens pH blir så lågt att man måste spy upp lite magsyra för att reglera syra-basbalansen! Köper väl inte detta till 100% men lite rolig teori åtminstone.


På tal om labbande så vet jag nu vad som skiljer riktiga forskare från lurendrejjare; de riktiga forskarna har inte labbrock! (om man inte slabbar runt med syror eller andra saker som kan sabba kläderna). Så sent som idag såg jag att tjejerna i sminkaffären i gallerian har labbrock, de två fiskoljeförsäljarna utanför Hemköp hade labbrock och i många reklamfilmer t.ex för tandborstar så måste man ju slänga in en labbrock. Har man inte bra trovärdighet så är det bara att snabbt dra på sig vitrocken!


Igår blev det inte mycket tränat: 1h simning på morgonen och sen långlabb som ändå sket sig i slutändan. Därefter en hetsig halvtimme testcykel innan det var dax för sängen. Ännu en dag i mitt liv som passerat fortare än kvickt.


 

Av Filip - 15 maj 2008 09:04

Gårdagskvällen ägnades åt 27km löpning i ganska mysigt tempo. Dave påminde mig om att drygt 5 timmar träning på en dag aldrig kan vara en återhämtningsdag, även om det var vad jag hade i åtanke med gårdagens träning. Han hade helt rätt, låren är oförtjänt ömma och träningsvärkiga idag. Undra om det kan vara så att de är ovana vid det lugna tempot (på cyklingen alltså) och det var det som gjorde att jag fick träningsvärk? Eller kanske är jag bara otränad?


Imorse blev det en timme simning som vanligt, coachen var inte närvarande och det satte sig direkt på motivationen. 2800m med en massa 25or max mellan den "riktiga" simningen. Ikväll hoppas jag på att Dieselmannen tillfrisknat och visar hur man kör tröskellöpning.


Jag känner Ve och Fasa inför helgens prövningar,  syrran tycker att vi ska springa Tolvanloppet på lördag. I inbjudan kan man läsa att det är "Stockholms mest kuperade löptävling" vilket inte är musik i mina öron direkt. Lika bra att få in ett gäng timmar cykel precis innan så jag har något att skylla på...

Av Filip - 14 maj 2008 11:25

Jag hann med 3h cykel innan jobbet idag, ganska lugnt tempo i kallt men strålande vackert väder. Många kanske tycker det verkar som självplågeri att gå upp tidigt och träna innan jobbet men nu när det är ljust ute och vädret är bra så är det ett rent nöje. Det är ganska lite trafik tidigt på morgnarna och man kommer igång på ett helt annat sätt när man tränat på morgonen. Ikväll siktar jag på ett långpass löpning i Nackareservatet.

Av Filip - 12 maj 2008 09:13

Det blev ingen tävling i lördags. Benen var helt förstörda både i löp- och cykelmusklerna, så när jag vaknade på lördagmorgon så var det inte svårt att ta beslutet att skippa tävlingen och göra en utflykt med Liza i sommarvärmen istället. Tog faktiskt en hel vilodag för första gången sen slutet på mars.


I söndags blev det ett distanspass på 3.17h med 144 i snittpuls, dvs ganska bra tryck. På söndagarna brukar jag köra med en samling alfahannar från Stockholmsområdet som kallar sig sub5-gruppen och då kan man ge sig tusan på att det går undan från start. Ryktet säger att de höll på i över 7h, varav 5h snittades på över 300 watt. Tur att jag vek av och körde hem i tid då. Och söndagen ska föreställa de kristnas vilodag?


Liza på utflykt!!!Vilodag!!


OBS! Varken jag eller Liza är bleka som spöken egentligen, måste vara något med bildkvalitén :-)

Av Filip - 9 maj 2008 20:25

Igår efter simningen men likväl innan lunch skulle jag ta en lugn distansrunda med Mr Näsvik. Definitionen på lugn distans enligt vissa är tydligen runt 265 snittwatt och att hålla på i dryga 3h. Den stora händelsen var när Oledolyckan dök upp precis bakom Globen. Den stackars damen som svängde ut framför oss fick nyckelbenet delat i två delar, usch och fy. Man får inte nedslås av såna saker så vi fortsatte när damen var i säkerhet.


Veckan, eller rättare sagt 7-dagars perioden slutade på 29h45min men inte så svinhårt, så det kändes OK i kroppen. För att fira att jag fick in så många timmar så bjöd unge Olof in mig på samkväm på Stockholm stadion nu ikväll, mysaktiviteten var 12x400m, med en dryg minut vila, samt en bonusminut efter var 4de intervall. Vi har inte tränat ihop sen i vintras och jag fick ganska fort klart för mig att mannen har höjt sig ca 7 snäpp sen vi sågs sist. Inte gjorde det saken bättre att mina ben kändes som gammalt fiskrens heller. 400ingarna skulle tydligen snittas upp på 68 sek, det funkade utmärkt på första intervallen, andra så blödde benen en aning, tredje blödde dom ymnigt osv. Fick in 5st på 68, men hade några rejäla tapp i mitten på typ 75or. Olof minst 30m före på alla. På sista gick jag All-In på ynglingen men eftersom jag bara satt med par i treor så avslöjades bluffen redan efter 180m... Fick dra några "när jag var i din ålder-historier" för att släta över min insats. Nu undrar förstås alla vad Olofs hemlighet är och det kan jag snabbt avslöja: Mer träning och lite hårdare träning! No shit, Sherlock...


Imorgon väntar duathlontävling i Södertälje, ingen favvosysselsättning kanske men ack så nyttigt. Det gäller ju att inte dra på sig nån välfärdssjukdom, och då är det viktigt att motionera.

"Fem timmar om dan' håller doktorn på stan' " eller hur var det?



Av Filip - 7 maj 2008 07:30

Diskussionen kring den urgamla debatten om intervallträning eller mängdträning är effektivast går het på diverse träningssidor.  Tänkte bidra med mina 50 öre i debatten, med ett lite fysiologiskt perspektiv på det hela. Det blev ett långt inlägg, är ni inte intresserade av fysiologi så sluta läsa här.

Först måste jag nämna att det finns ganska stora begränsningar i hur man fysiologiskt mäter prestationsförmåga i uthållighetsidrott. Det vi fysiologer kan testa och mäta är i huvudsak:

-Max syreupptag

-Laktattrösklar (mjölksyranivåer)

-Fysiologisk verkningsgrad d.v.s hur effektivt man utnyttjar energin för att skapa arbete, s.k rörelseekonomi, här finns både en teknisk aspekt (tänk simteknik) samt en cellulär aspekt.

-Enzymhalter i musklerna.

-Andra muskelparametrar; mitokondriedensitet, kapillärisering, diffusionsavstånd etc.

Träningsbarheten på dessa parametrar är god men om man är vältränad krävs en relativt hög arbetsintensitet för att se några förändringar, antagligen för att man måste närma sig gränsen av det aeroba systemets kapacitet för att stimulera det att bli bättre.  Undantaget kan vara den fysiologiska verkningsgraden som verkar förbättras sakta under flera års tid av volymiös träning.

Ett exempel på detta är en ganska ny studie där 7 redan vältränade (men inte elitaktiva) män som i vanliga fall regelbundet tränade 5 ggr/vecka, fick åka till grönland och åka skidor samt dra en pulka efter sig i en dryg månad. I snitt åkte dom effektivt 5h 42min/dag med en snittpuls på 62% av max, varje dag i 32 dagar.  Om vi säger att deras maxpuls var 200 så hade de alltså en snittpuls på 124. Min tolkning är att de måste ha slitit som hundar (haha) för att genomföra träningen varje dag. För att sätta det i ett annat perspektiv så radade de alltså upp mer än 4st 40 timmars träningsveckor i följd!

De testades flera gånger före och när de återhämtat sig efter turen. Hur såg resultaten ut då?

Jo, de hade SÄNKT sitt maximala syreupptag från 4.6 l/min till 4.3 l/min och även flera av de aeroba enzymerna i lårmusklerna hade blivit sämre!! De hade även gått ner ca 7kg i vikt.  Ett resultat som  förvånade många. Alla som genomfört en snarlik träningsperiod vet att man blir och känner sig APSTARK när man väl superkompenserat efteråt. Varför verkade det då som de blivit sämre på testerna? Antagligen för att det inte går att fånga upp de förbättringar som inträffat med fysiologiska tester.  Efter en period med lågintensiv mängdträning förbättras förmågan att utnyttja fett som bränsle och även förmågan att ligga på en högre intensitet under en massa timmar varje dag. En intensitet som inte är i närheten av några laktattrösklar. Åkstyrka för att använda en cykelterm.  Tjockare pannben kan spela in också. Variabler som inte är lätta att mätta i ett labb.

Men varför sänkte de sitt max syreupptag? Mitt svar är att även detta är en positiv anpassning till extremt uthållighetsarbete! Ett högt max syreupptag är viktigt när det gäller att producera så mycket arbete som möjligt på ganska kort tid. De grenar där ett högt max syreupptag är viktigast är där arbetstiden är 8-15 minuter ungefär, t.ex löpning 3000-5000m. När sträckorna blir längre så att tillgången till energi blir avgörande skiftar huvudkravet från att kunna producera energi/arbete till att även hushålla med energin så att den räcker hela sträckan.  Ett något lägre max syreupptag men bättre verkningsgrad är ungefär samma sak som en bränslesnål bil; sämre maxeffekt men bensinen räcker längre.

Kollar man på topp-20 på Hawaii (IM-VM för er som inte är insatta) så har männen där ett max syreupptag på i snitt 69 ml/kgxmin, ett värde som är ganska mycket lägre än världseliten i andra konditionsgrenar där de flesta ligger i närheten av 80 ml/kgxmin. Den vanligaste förklaringen är att triathleter rekryteras bland idrottare som inte når eliten i andra grenar. Detta skulle innebära att om någon idrottare med 80 ml/kgxmin skulle testa triathlon så skulle de rocka fett och köra en IM på 7.30? Fel tror jag. För det första så finns det redan triathleter med max syreupptag kring 80ml eller mer, en del i världseliten andra på klubbnivå. För det andra så borde de som har extremt högt syreupptag vara mer benägna att ”vägga” på långa sträckor eftersom de har så bra kapacitet att bränna mycket energi snabbt.

Det bästa vore förstås att ha både 80 ml/kgxmin i syreupptag och bra verkningsgrad men kroppen verkar inte funka så, antingen så kör man bränslesnålt på bekostnad av högt max, eller så har man bra max och slösar lite med energin.

Hur ska man då träna? När det gäller långdistanstriathlon på hög nivå så är jag säker på att man måste träna BÅDE mycket och hårt, ibland mycket, ibland hårt och ibland mycket och hårt samtidigt. Det sistnämnda kan vara en gemytlig pannbenshelg…


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se