Alla inlägg under maj 2008

3x7

Av Filip - 4 maj 2008 18:49

Efter löppasset hos Lillkötta blev det 5h20min cykel i ostlig riktning, LK var snäll nog att ge mig en påse näver och några tändstickor om det skulle bli kallt igen. Idag blev det lite drygt 7 timmar till på järnhästen. I motsats till i fredags så sken solen som aldrig förr och jag hittade idylliska småvägar att köra på, som en smekning.


När jag kom till Järna stannade jag till vid Saltå Kvarn och njöt av nybakade hommusmackor och kaffe. Vilken känsla att känna hur kroppen fylls av energi igen! Jag är helt säker att det finns en sorts energi i biodynamiskt odlad mat som även är tillagad med en nypa kärlek, som man inte kan hitta i vanlig, industriellt framställd mat.


Jag måste ha luffarblod i släkten för livet känns aldrig så bra som när man får vara ute på lite äventyr. Man destillerar liksom ner livet tills bara de allra mest rudimentära behoven finns kvar; få lite mat, inte frysa för mycket, någonstans att sova och få in milen.  Jag är övertygad om att det är viktigt att testa sig mot elementen med jämna mellanrum, om inte annat så för att få perspektiv på allt annat i livet. Andra saker som brukar ligga och gnaga lite i bakhuvudet som amorteringar på lån, pensionssparande, om man ska föda barn eller plantera ett träd eller vilka däck som har lägst rullmotstånd hamnar liksom inte längst upp på prioriteringslistan längre.

Undra om inte alla skulle må bra av att bli avsläppta i värmländska skogen, lämna pengar, visakort och mobiltelefon hemma och ta sig hem för egen maskin.


 Den kloke mannen Henry Thoreau sa en gång:

"It's important in life, not necessarily to be strong, but to feel strong. To test yourself, at least once, in the most ancient of human conditions".

Det är nog det som triathlon handlar om för min del, att känna sig stark. Det är många som är bättre idrottare än jag men det är en jävla känsla att kunna cykla 20mil i regn på en påse torkad frukt och en festis.


ANNONS
Av Filip - 3 maj 2008 12:39

Eftersom det var 20 grader varmt i tisdags och vi nu är i maj månad så trodde jag i min enfald att det var slut på misärpassen. Faktum är att jag hade årets miserablaste cykelpass igår. Dagen började kl 00.45 efter 1h sömn i värmländska skogen med att leta multisportare med pannlampa och när jag väl hittade dom jag skulle så blev dom belönade med ett stick i armen. Färdig med labbandet kl 12.30, då klev jag upp på cykeln för att få in 20mil distans trots att jag bara ville gå och lägga mig. Målet var Lillköttas stuga i skogen. Det pissregnade hela vägen förutom första 15 minuterna! Funderade allvarligt om man kunde dö av nedkylning i maj månad. Kollar man på SMHIs radarbild så är det nästan skrattretande, jag lyckades cykla längs med en passerande kallfront i 7 timmar! Löjligt kallt och jag fick dra en civil tröja över cykeltröjan och sätta armvärmare på vaderna. Gissa om jag var komig när jag kom fram... 121 i snittpuls.


Imorse blev det 10x1000m, 1 min vila på LKs helt optimala grästusing en bit inne i storskogen; helt platt bana, väldigt mjukt underlag och kort gräs hela vägen. Snitt 3.42 så det var ren cruisning. Senare idag fortsätter touren norrut, vart jag ska sova inatt blir en överraskning.

ANNONS
Av Filip - 1 maj 2008 08:26

från glamorösa Lissabon till det värmländska metropolet Karlstad. Är medhjälpare i ett projekt på Karolinska där vi gör lite tester på multisportare för att kolla på hjärtpåverkan under och efter ultrauthållighetsarbete. Känns riktigt skönt att man äntligen får vara den där killen som står och flinar med en kaffekopp i näven på någon vätskekontroll. Riktigt fint multisportväder idag också med ett tunt strilande regn så det kan nog bli lite misär för de tävlande.


Jag har med mig järnhästen så att jag kan få in lite träning, dessutom kommer jag cykla ner till Tivedsskogen och ha en träningshelg med Lillkötta innan jag cyklar (hem) till Stockholm igen. I övrigt har det varit lugnt med träningen efter Lissabon, några joggingpass med Liza och ett par lättare simpass men inget tufft alls. Fr.o.m idag ska jag ta tag i det igen är det tänkt.


En slutsats kring vårens träning är att det ligger mycket sanning i klyschan "What it takes" när det gäller triathlon; man måste tydligen träna mer och framförallt hårdare än vad som känns bra för att det ska ge max effekt. Innan har jag ju tränat på ganska bra men ändå sett till att vila så att jag kan genomföra några hårdare pass varje vecka och sett till att ta perioder mer lättare träning ibland. Denna våren och ffa sista veckorna har jag kört hårdare än vad man kan tycka känns nyttigt och därmed varit väldigt sliten och trött under långa perioder. Detta gjorde att jag typ bara gjort dåliga eller mediokra träningsresultat framtills för ett par veckor sen men när jag sen släppte på träningen de sista 5 dagarna så kom formen väldigt snabbt.


Så det jag kommer ha som värdemätare på träningen framöver är prestationsförmåga på träningen, så länge jag kan hålla en hygglig nivå där så är det bara att mata på med träningen oavsett om man känner sig trött, sliten eller om musklerna gör ont. 


JFT alltså, Just Fucking Train.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se