Alla inlägg den 18 juni 2008

Av Filip - 18 juni 2008 07:44

Pga tillfällig svaghet i den Filippinska kroppen så riktar jag nu Limelighten bort från mig själv och kastar lite ljus på en av de mest mytomspunna löparlegenderna någonsin: Tränargurun Ma Junren.  De som är gamla nog att minnas VM i Stuttgart 1993 kommer nog ihåg den kinesiska armé som krossade allt och alla, de flesta med en löpteknik sämre än en triathlet som precis kommer ur T2. Ma framställdes ofta av kvällspressen som en diktator vars främsta knep var fysiska bestraffningar och att han gav sina löperskor sköldpaddsblod till kvällsmat. Infon nedan visar en mer nyanserad bild och kommer från en tränare som samarbetat med Ma när han var visstidsanställd som tränare åt några löpare i Mexico inför Sydney OS 2000.

Vem var han? 

En kinesisk tränare som hade en extremt enkel men effektiv metod för att, enligt egen utsago, ” göra världsmästare av snorungar” .  Han hade ingen idrottslig bakgrund själv men hade studerat zoologi på universitetet och kunde ett och annat om medicin såväl som biomekanik. Han var Taoist och menade att själslig styrka var en grundförutsättning för att kunna underkasta sig hans träningsmetoder.

Rekryteringsprocessen

 Under åren 1988-1998 bedrev han omfattande rekrytering av fattiga bondflickor från den kinesiska landsbygden. De enda uttagningskriterierna var:

·         Att man kom från en fattig bondfamilj .

·         Att man var fullt frisk och vid gott mod.

·         Enbart tjejer rekryterades.

·         Att man hade en önskan om ett bättre liv.

Det talas om att flera hundra flickor rekryterades varje år och dessa fick genomgå ett speciellt uttagningstest som var ett 4 veckor långt träningsläger med kopiösa träningsmängder. Det fanns inga prestationskrav utan var man bara ombytt på varje morgonuppställning och genomförde träningsdosen så gick man vidare. Enligt Ma var det ovanligt om mer än 1 flicka av 100 tog sig genom dessa första 4 veckorna.

De som klarade sig vidare fick åka till en höghöjdsplatå på 2500m över havsnivå i Kinas inland där Mas grupp höll till och utförde sin träning.  En flerårigträningsplan lades upp där man bara hade en enda tävling som man toppade till. Allt på vägen dit sågs bara som träning. Mas grupp var redan direktkvalificerade till mästerskap och behövde inte ställa upp på de kinesiska uttagningarna, Ma bestämde vem i gruppen som fick åka.

Träningen

Hur Mas grupp tränade finns det olika teorier om, enligt den mexikanske tränaren så ändrades filosofin efterhand men såg likadan ut för alla som sprang samma distans. Grundträningsperioden var enformig men brutalt hård. Skador eller sjukdomar accepterades inte. Var man så pass sjuk eller skadad att man inte kunde följa med i gruppens tempo fick man välja på att bli bogserad bakom Mas motorcykel eller springa samma runda två ggr men i lägre tempo. 

Förmiddagspassen var alltid samma:

30km i ganska tuff terräng varav 15 km i lugnt tempo, 15km i den fart man kunde hålla i ett maraton.  Därefter vila eller sjukgymnastik. 2h varje förmiddag ägnades åt ”andliga studier”.  Efter lunch var man beordrad 3h sömn eller vila. Hade man fysiska åkommor kunde man få dispens från eftermiddagsvilan och istället få jogga barfota på en gräsmatta i ca en timme för att påskynda läkningsprocessen.

Kvällspasset var det mest varierande men också det mest krävande. Ofta rörde det sig om långa intervaller med kort vila, ett standardpass var 10x1000m med 30 sek vila följt av styrkeövningar med kroppen som enda belastning. Ett annat pass var 400meters repetitioner i backe med joggvila. Inget anmärkningsvärt alltså. En grej som utmärkte träning var att ingen i gruppen fick visa attityd och springa fortare än de andra. Likaså var det förbjudet att komma på efterkälken, något som bestraffades med indragna telefonsamtal till föräldrarna eller minskade matportioner.

Veckodosen var högst varierande men kunde för marathonflickorna nå över 40 mil per vecka under de tyngre perioderna.  Vidare fick man inte ha pojkvänner, titta på utomstatlig TV eller ha hår som täckte öronen.

Det lustiga med allt detta är vad västerländsk media uppmärksammade mest:  Sköldpaddsblodet och att de åt en speciell typ av svamp ”Caterpillar fungus”  som tillskott… Givetvis blev båda dessa produkter (ffa svampen) genast storsäljare i kosttillskottsvärlden, vem vill inte kunna springa som Wang Junxia? Kanske hade träningdosen något med resultaten att göra? Om de tog otillåtna preparat eller ej för att klara träningen låter jag vara osagt.


ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se