Alla inlägg den 24 juni 2008

Av Filip - 24 juni 2008 19:56

I midsommarhelgen blev det inte så mycket tränat. Hela förra veckan blev en lite påtvingad vilovecka med bara 11h träning eftersom jag känt mig förskräckligt bombad i kroppen. På ett dåligt sätt alltså.

Midsommarafton blev det ändå en hygglo cykeltur på 15mil från Västerås  till Karlskoga med lite extra vändor på dom fina värmländska småvägarna. Det var motvind hela vägen och jag såg framför mig hur kamraterna glupskt slukade alla färskpotatisar innan jag skulle vara framme. Därav en vacker fartökning sista timmen.


Idag kompenserade jag med råge för utebliven träning på följande sätt:

På morgonen 6500m simning, följt av 6h cykel (snittpuls 128) direkt följt av 20km löpning (snittpuls 140). Totalt 9.29h och 3000m av simningen var IM-fart, 1h av cyklingen IM-puls (145-150) snittfart 38.4 km/h och sista milen av löpningen IM-puls igen (44.10). Jag svävade som på Moln nr 9 i 9h 10min sen kom HAMMARN. Jäklar vad jag blev svag sista 4km av löpningen, riktigt IM-specifik "jag vill inte var med trötthet" på bästa Kalmarmanér. Bara att släpa sig upp till våning 3 med bägge händerna på räcket, svepa en liter tomatsoppa och sen ligga i soffan och kämpa med att inte spy upp den. Nu är det bara att hålla sig lugn och hoppas på lite Specifik Adaptions to Imposed Demands.


Till min stora besvikelse/förskräckelse/förundran såg jag idag att SM på olympisk distans är i det förbenade DRAFTINGFORMATET. Men, vad trist. Nu kan jag liksom många andra stryka den tävlingen ur kalendern.   Vad är det som håller på att hända med sporten egentligen? Hallsta var drafting, sprint-SM är drafting (OK, fair enough) men SM på olympisk? Snart är väl Kalmar ett draftingrace också...


Jag kan relatera till den här skiten i en annan sport/aktivitet, nämligen klättring. För inte så länge sen var jag och de goda vännerna Stenky, Greven och Paddy inbitna klättrare. För oss var klättring en naturupplevelse där man hade ett sunkigt rep, ett minimalt kilset och vi klättrade på norrvända, sörjiga, orensade granitklippor med blödande knogar och dödsångest. Vi tävlade om machotrofén Pannbensbjörnen som var en vandrings teddybjörn som tilldelades den som gjort något extraordinärt dumdristigt. Och vi hade riktigt kul.

Sen kom bouldrarna med rastaflätor, snackade om crimpstyrka och hade med sig halva tandborstar för att rensa upp på klippan så man fick bättre grepp. Ofta hade dom med sig en stereo ut i skogen för att hitta rätt "mood". Det liksom dödade glädjen att var där överhuvudtaget. Tack och lov så behöver man inte tävla i klättring (enligt mig så KAN man inte tävla i klättring) utan bara byta till en ännu sörjigare, mossigare klippa där det inte finns några bouldrare. I triathlon har man inte det valet. Antingen så åker man på tävlingen eller så gör man inte det. Hata drafting!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se