Nu är cykeln ihopplockad och tävlingshjulen är på plats. Flåsmannens finfina dischjul bak och ett annat lånat högprofilhjul fram. Nu jäklar ska det cyklas! Flåsmannens visdoms ord ringer i öronen:

-Ju snabbare du cyklar ju fler watt sparar du på att ha aeroprylar!

Det är ändå svårt att sluta nojja över att få punka eller att kedjan ska gå av, tänk vad snopet.  De flesta andra faktorerna har man bra koll på men just mekaniska fel känns så slumpartade. Bara att jobba upp ett bra triathlonkarma och hoppas att tävlingsgudarna är på bra humör. Här kommer en lista på vad som ger bra respektive dålig triathlonkarma för er som inte är insatta:

Dålig triathlonkarma

-Att tränga sig i kön till pastapartyt (minus 4 poäng)

-En historik av att ha draftat på icke-drafting tävlingar (minus 12 poäng)

-Kissa i vattnet innan start (minus 0.5 poäng)

-Skälla på medtävlande eller funktionärer (minus 8 poäng)

-Klaga över allt och alla på sin blogg (minus 6 poäng)

-Dopa sig (minus 25 poäng)

-Ställa dumma frågor på det OBLIGATORISKA pre-race mötet (minus 10 poäng, ni kan inte ana vilket lidande detta innebär för vissa)

-Önska medtävlande lycka till och inte mena det (minus 1 poäng)

Bra triathlonkarma

-Önska medtävlande lycka till och mena det (2 poäng)

-Låna ut grejjor till konkurrent innan start (5 poäng)

-Använda återvinningsbara däck, våtdräkter och simglasögon (4 poäng)

-Klimatkompensera med utsläppsrätter för sina CO2-patroner (6 poäng)

-Ge en gel till stackarn som bonkat på träningspasset (4 poäng)

-Ställa sig i rätt våg innan simstarten (1 poäng)

Väderprognosen är nu helt upp å ner: 20 grader och regn ser det ut som. Svaga vindar, tack.

Nä dax att känna efter i halsen om det är nån förkylning på gång, tyckte nog det sved lite på en sidan när jag svalde....

KALMARNOJJA

Fasen också, nu har MetSat nedgraderat sin prognos för nästa helg till 20-24 grader och halvklart, jag vill ju ha tokvarmt! Det gör inget om jag blöder lite om konkurrenterna blöder mer :-)

Men varmt på träningen har det varit de sista dagarna vill jag lova. Jag hade ett riktigt stekande 19km löppass på Hammarbyhöjdens idrottsplats med fina ben och idag 2.5h cykel och en mil löpning. Jag brukar springa barfota ett par km direkt efter intervallerna på cykeln men idag var asfalten så varm att fotsulorna höll på att bli helt stekta. Fick hoppa ner i diket och köra lite huggormsjogging istället!

Tiden mellan passen har jag fullt upp att återställa vätskebalansen, jag svettas som en liten kamel under träningen och sen eftersvettning i några timmar. Tacka tusan för att minosel finns i dessa dagar.

Nu till min Kalmar outcome prediction:

(Bryr mig bara om SM-placeringar, inga utlänningar eller veteraner tas med i beräkningarna alltså)

Herrar

Guld: Ted Ås. Sveriges ödmjukaste idrottare är en lågoddsare, händer inget dramatiskt, typ punktering, så kan Ted ta sitt tredje SM-guld utan att behöva förta sig.

Silver: David Näsvik. Efter Ted är det mer svårbedömt men Dave är starkare än någonsin och fixar silvret före....

Brons: David Svensson. Sveriges tjockaste pannben som debuterade på IM-distansen med 9.11 förra året. Ganska stor och tung (dvs stark!), passar bra på en platt bana som Kalmar.

Därefter är det rena aborrestimmet men mina top contenders är:

Johan Lundin. Mest talang i fältet men debut på sträckan och extreeemt lite träning gör att han får en släng av sleven efter 23km löpning och får gräva för att ta sig i mål.

Joakim Berggren.Vet typ inget om killen men han gjorde en bra IM förra året och körde som pro på en 70.3-tävling i år så han lär ha tränat bra...

Anti Antonov. Svingammal triathlet som aldrig gör något dumt och dessutom blir bättre för varje år.

Martin Flinta. Hade det varit en IM i terräng och lera så hade jag satt en peng på Flinta. Nu är det platt asfalt så det räcker väl till topp-5.

Pontus Lindberg. Alltid stark och jämn, går inte att räkna bort.

Pasi Salonen. Gammal är äldst. Verkar ha gjort comeback och med 1.15 på göteborgsvarvet så har han fortfarande hygglo speed i benen.

Sen finns det en handfull till där bakom som jag inte ens orkar nämna.

Damer:

Guld: Jenny Kroon. Kanske inte i sitt livsform men rutinerad och verkar förbaskat seg. Springer om Omme med 2km kvar...

Silver: Therese Omme. Lite för snabb för sitt eget bästa. Leder med en halv evighet efter cyklingen men träffar farbror Trötter på löpningen

Brons: Stina Franzon. Har tränat jäkligt rätt i flera år nu, 11.23h räcker till brons.

4a: Helene Malmkvist. Har gjort ett gäng snabba tävlingar på HIM och kortare. Får håll på vänster sida redan efter 12km löpning och får det tufft.

Ett supervanligt fenomen när det börjar närma sig en stor tävling som man laddat för länge är att man sänker sin målsättning. Det är lättare att vara kaxig 6 månader innan tävlingen än veckan innan. Lite så känner jag nu, en kraft säger åt mig att ta det lugnt och sikta på ett rimligare mål som inte kommer göra så ont.  9h20min är det dock fortfarande som gäller, jag behöver få till ett nära nog perfekt lopp för att ro hem det men det känns ändå rimligt. I så fall snackar vid personligt rekord med 27min vilket är en hel del, jag tränade ju på bra inför förra årets tävling också.

Vissa ljusglimtar har boostat mitt ego de senaste 24 timmarna:

• "IM-puls pers" med en hel sekund på min tempobana, den gamla noteringen 33.34 putsades till 33.33! Jag intalar mig att det blåste lite mer idag och dessutom hade jag ryggsäck. Flåsmannen har lovat bort ett disc-hjul så jag har stora förhoppningar om en snabb cykling.
• Simmade i Brunnsviken idag med mycket trevlig känsla i armarna, högfrekvent skovelhjul och bred simning blir receptet på en simtid nära timmen i Kalmar.
• Sista långpasset avklarades imorse med rekordlåg puls och utan matthetstendenser på slutet. Allt kommer hänga på att jag gör en stabil löpning och inte bryter ihop sista 3 milen.

En preliminär prognos från MetSat visar på 28-30 grader, strålande sol och svaga vindar inför nästa helg. Vad mer kan man önska sig? När förhållandena blir tuffa ökar standardavvikelserna på allas prestationer och chansen att någon skräller blir  större. Sen tror jag att jag har en liten fördel över vissa andra när det gäller att tåla värme. Men egentligen är det bara tiden som räknas för mig, vem eller hur många jag slår känns ganska irrelevant, det är ju bara min egen prestation jag kan påverka.

Igår morse simning med blandad sprint och lite 400ingar med försök till tryck.

På kvällen 10x1000m med IM-puls, 100m gå-vila, inte mer än ett uppstyckat distanspass egentligen men bra för att jobba lite extra med löptekniken i tävlingsfart. Snitt 4.19/km och 143 i snittpuls. Märklig känsla att springa så sakta på bana. Lite kul även att jämföra pulsen under FATmaxlöpningen för några dar sen, samma fart gav då 14-16 slag högre puls tack vare föruttröttning och tomma glykogendepåer.

I morse 2700m simning där huvudserien var ett pulstest på 6x100m progressivt, start 2.30, långbana. Tiderna 1.39-1.36-1.26-1.22-1.16-1.12, pulsen efter sista var 186, d.v.s maxpuls! Den sista 100ingen var också pers med 2 sek. Välförtjänt.  

Nu 3.30h cykel med 1h IM-puls följt av löpning 5000m testlopp på bana.

Ikväll simning i Hellas. Trött.

13 dagar kvar till SM! Enligt skolboken så ska jag vara halvvägs in i toppningsfas nu och successivt köra kortare men lite hårdare. Jag kommer göra tvärt om, mosa på med träningen denna veckan och köra både mycket och hårt. I tävlingsveckan ganska mycket men väldigt lugnt.

Igår simmade jag 4000m distans, de sista 3860m på 1.04.40. Väldigt lugnt och behärskat, puls runt 140, utan dräkt i 25a. Kan jag göra den tiden om två veckor är jag nöjd. På eftermiddagen 2h cykeldistans med makalöst trötta ben så det blev bara en runda ut på värmdö med retur.

Idag blev jag vansinnesmosad på en 199km lång cykeltur. Körde med Dave och Anti vilket alltid är karaktärsdanande. Första 2h lugnt, sen 3h IM-puls (Daves IM-puls alltså vilket är jäkligt jobbigt för mig) snittpuls 152, 37.5 km/h följt av 1.30h lugnare igen. Jag är nöjd med snittfarten då det både var backigt och ganska blåsigt. Första 90min av det hårda höll vi 10-15m lucka men sen blev jag tvungen att ta mer och mer rulle på Anti. Till sist hade luckan krympt till 2cm :-) Jag blev så äckligt trött att jag har fått gå och kämpa med en spya hela dan. Både Dave och Anti verkar vara i kanonform, det kan gå sjukt snabbt i Kalmar. Själv väntar jag på att Släppet ska komma, några dagar till så...

En liten specialare igår. Syftet med FATmaxträning är att stressa kroppens förmåga att använda fett som bränsle. För att få reda på vid vilken intensitet/puls som man har max fettförbränning krävs ett ganska komplicerat labbtest men informationen man får ut av ett sånt test är väldigt värdefull eftersom denna förmåga är begränsande för de flesta som tävlar i IM eller längre sträckor. För min del så är jag begränsad av min FATmax i cyklingen men i löpningen är det min muskulära uthållighet som är den begränsande faktorn.

Nåväl, för att få ut bra effekt gör man en liten kolhydrattömning genom att käka en kolhydratfattig kost innan och under passet, när glykogendepåerna sen är tomma går man upp på sin FATmaxintensitet eller strax över, om möjligt, och försöker hålla ihop så gott det går.

Så här käkade och tränade jag igår:

Frukost: 3dl sojayoghurt, 1dl quinoapuffar, 2 sojakorvar, en dubbelespresso.

Simning: 200 insim

3x10x100m, start 1.40, progressivt. 1a setet snitt 1.38, 2a snitt 1.35, 3de snitt 1.29.

400 all-out (stannade klockan, ingen tid)

200 enarm

200 avbad

Därefter en proteindrink (ärtprotein + blåbär + havredryck)

Lunch: Sallad på mangold, blomkål, 200gr tofu, en avokado, en vitlöksklyfta, 3msk linfröolja, 1 msk rapsolja, 1 dl jordnötter, vinäger.

Löpning: 19km föruttröttning i terräng, mest zon 2 direkt följt av 2x5km på bana med 2 min vila på FATmax, snittpuls 157 resp 158 tider 21.01 resp 21.23. Bara vatten och salt att dricka under detta passet. Lite konstig känsla att ett tempo runt 4.12-4.17/km känns så pass slitsamt bara för att man går på ren fettförbränning. Inte ett dugg flåsig men pulsen drar iväg lite och man blir bra darrig i benen.

Sen kolhydratsorgie och bio på kvällen!

Den kringresande Cirkus Filip (garanterat djurfri men flera extranummer på cykel) har nu anlänt till Stockholm för de sista tunga förberedelserna innan toppningen inför SM i Kalmar börjar. En stor del av BÖR/SKALL-listan är avbockad, det är faktiskt bara 25000m simning på 7 dagar som kvarstår. Jag verkar återigen ha sparat den suraste karamellen till sist. Det kan iofs vara smart då ett tung simning är den av de tre grenarna som går snabbast att återhämta sig ifrån.

I övrigt har det inte hänt sådär jättemycket, jag letar med lykta efter formen som Pesten tog med sig. Planen är ca 24h träning med bra intensitet de 7 dagarna fram till nästa fredag, därefter släpper jag ordentligt på intensiteten men ligger kvar på en hygglig mängd långt in i tävlingsveckan. Hittar jag bara tillbaka till en någorlunda fin form och tryck i extremiteterna så kommer jag ha chans att nå mitt uppsatta mål på 9h20min i Kalmar.

En parantes är att jag även träffat LK som precis kommit ner från ett 3 veckors höghöjdsläger/roadtrip i Klippiga Bergen. Kombinationen klättring, cykel, löpning och wakeboard låter inte så fel. De sista mänskliga dragen i LKs fysiologi är numer utraderade. Han fick testa min tempocykel på en distansrunda och snittade 38.nånting med bermudashorts och fladdrig t-shirt. Projeketet att få honom att team upp med mig på "Ö till Ö" kvarstår.

Forhoppningarna infor Sovde halv ironman (1930m simning, 90km cykel 21.1km lopning) var inte sa stora med tanke pa den daliga uppladdningen tidigare i veckan. Kroppen kandes anda juste pa uppvarmningen och simningen funkade helt ok. Jag hittade snabbt en grupp som simmade lagom fort och lag langst bak i gruppen hela resan. Tiden 28.56 ar ganska ok med tanke pa att det var en ganska bekvam resa. Ut pa cyklingen kandes benen bra och jag plockade ratt manga placeringar pa det forsta av de tre varven. Min plan var att kotta pa hart i motvinden pa vagen ut och cruisa hem i medvinden pa varje varv. Allt kandes under kontroll nar plotsligt en postorgastisk matthet kom over mig. 50% av befolkningen vet nu precis vad jag menar, detta ar en matthet som det inte finns nagot forsvar emot. Allt man vill ar att lagga sig pa rygg och somna in. Sakra kallor sager att jag aldrig vunnit denna kampen tidigare heller. Men att somna var inget alternativ idag, jag hade 45km cykel och en halvmara kvar av dagen :-(

Tappade jattemycket pa sista varvet, Magnus Magnoy som jag kort ifran pa andra varvet susade forbi som ett skott utan att jag kunde svara. Varvtiderna blev: 45.50+47.10+55.40 exkl vaxling

"Lopningen" blev en valdigt utdragen tortyr i jogga/lunka-format. Jatteseg i kroppen och svinhungrig! Funktionarerna hade varit snalla och stallt ut en lastpall bananer at mig, jag at 4st. Utover det sa blev det nog 6-7 muggar kokka och lika mycket sparrtdryck. Det var iaf vad vatskelangarna ropade att de serverade idag: -"Kokka, vann eller sparrtdryck?"

Jag ar ganska saker pa att min kombinerade 40h-vecka dar jag gick ner 2kg direkt foljt av 6 sjukdagar dar jag gick upp 3kg (sjalvomkan i kakburken) sabbade ganska mycket av min form. EN dag med kakfrossa kan gora att man far ett superbt traningspass dagen efter men effekten ar lite som med heroin; det blir aldrig lika bra som forsta dosen och det ar latt att fastna i en ond nedatgaende spiral... I bilen pa vagen hem svor jag dyrt att nu far det blir broccolli och tofu resten av sommaren. Det loftet holl hela vagen hem, sen hade Liza fixat bananpannkakor med glass och det kan man ju inte banga :-)

Traffade aven min klubbkompis Johan Larsson fran Vegan Runners som nu satsar pa triathlon igen. Han gjorde en riktigt stark simning (26.39) vilket var 5e basta simtid. Bra gjort bland etablerade simmare, lite fler mil pa jarnhasten sa kan det bli riktigt bra sen!

Ted vann ganska overlagset pa 4.03 och han verkade inte namnvart anstrangd heller. I Lissabon skiljde det 10minuter mellan mig och Ted, idag 39! Sa mycket kan dagsform och alla inblandade faktorer spela in vilket ar tjusningen med denna sporten.

Maste....dricka.....kokka....

Kroppen tyckte om att simma och springa igår så det blev en repris på det idag. 40min simning, 70min cykel och 5.5km löpning. Allmänt otränad känsla i kroppen och pulsen hög såklart men pesten är borta. Så ikväll åker jag till de böljande rapsfältens landskap och siktar på att ta mig genom loppet på söndag! Kul ska det bli!

Idag tvingade jag mig ur sängen och ner i bassängen för att ventilera runt pesten lite. Coach Micke höll med om att det alltid är bättre att träna lite grann än att vila helt. Efter det en halvtimmes jogg i Hellas med onödigt hög puls. Nu ska jag se hur kroppen reagerar på detta och jag tar mitt Go/No-Go-beslut ikväll om det blir tävling på söndag.

Försvinn nu då pesten, jag ska ju tävla på söndag ju....

Inte ens att hänga upp och ned (tanken är att pesten ska rinna ur lungorna i sin slemmiga skepnad) verkar funka. Puls 45. Kallas det lungpest för att man hostar upp pest(o)-liknande klumpar???

Lungpestad triathlet...

Har dragits med en en allt mer besvärande lungpest sen dag 1 på min träningsturné. Jag kopplade den först till hyperventilering 12h/dygn av vägdamm men jag inser att det kan ha varit en vanlig bugg som fastnat i luftvägarna. Igår efter jag simmat en sväng blev jag riktigt kass. Olägligt! HIM i Sövde ligger risigt till men jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Tillbaka till soffan.

 Pannbensbjörnen (PBB) är ett sorts vandringspris som instiftades någon gång i detta  årtusendes gryning. Ofta utdelas PBB när någon i kamratskapet gjort något extraordinärt modigt/dumdristigt. Oftast, men inte alltid, bytte PBB ägare på någon av våra klätterturer. Det kunde vara den person som ledde en kruxig linje förbi en dåligt placerad säkring eller bara något som i största allmänhet framkallade kastrationsångest. Ofta slutar klätterturer med att hela sällskapet psykar ur fullständigt eftersom ingen vill leda vidare. En förlösande kommentar kan då vara "den som klättrar upp och sätter nästa kil får PBB" vilket kan muntra upp den nervsvagaste att återigen gaska upp sig.

Om någon varit med om något traumatiskt (blivit dumpad av flickvän, krockat med bilen i Tjeckien, fått reda på att repet "not was for falling, only for protection" eller bara druckit för mycket absinth) så kan PBB snabbt iträda en terapeutisk roll där man helt enkelt bara placerar PBB i knäet på den drabbade så får personen prata "genom" PBB för att lättare kunna öppna sig i ett teraputiskt syfte.

En variant på ett sådant samtal återfinns nedan. Det är min gode vän Greven som lagt ner dyr konsultarbetstid på att pyssla ihop en historia om vår resa till Mt Blanc. Toppförsöket slutade i en mindre katastrof. Själv åkte jag ner till Rivieran och tog det easy medan Greven och Stenky försökte köra ihjäl sig med bilen i en känd Tjeckisk storstad. Stenky var på den resan som förbytt; han propsade hela tiden på att få bli kallad "Steve" och gjorde man det så klev han in i en helt ny personlighet som inte alls hade några problem med lösa kilar eller höjder heller för den delen. Detta var tyvärr bara en kort psykotisk period i Stenkys liv. Numer låtsas han inte ens höra om man kallar honom Steve. Hans sista minne från resan är någon gång på färjan mot Travemunde... Alla klarar inte den posttraumatiska stressen så bra. Här kommer Grevens story:

PB Hade länge känt att det var dags att göra någonting år sin klätterform, som länge hade varit på dalande

En dag när han var ute och bouldrade hände ett litet missöde som gjorde att PB verkligen bestämde sig för att göra något drastiskt...

Han bestämde sig för att klättra i Chamonix, La France… Första delkursen bestod av frihängning i överdimensionerat rep på lätt lutande klippa

I nästa delmoment lutade klippan ungefär 3% mer..

När PB hade fixat dessa båda delmoment kände

han sig så förbannat stursk att han genast ville ge sig på att bestiga Mont Blanc

 … Den franske guiden, Lionel Le tout de Monde, som bara var ute efter att tjäna en extra hacka motsatte sig naturligtvis inte PB:s vansinniga toppförsök, utan sköt honom framför sig på en vansinnig sprickklättringstur mot toppen… Alé! Alé you uggly yellow ball!!

 

Toppförsöket slutade i naturligtvis i ren katastrof… en lavin på 2 kg snö föll rakt i huvet på PB, och klättringen var över

PB var fullständigt förkrossad eftersom hans klätterkarriär hade slutat i förnedring. Han såg ingen annan utväg än att dränka sorgen…

I detta åtagande sparade han inte på krutet

 Inte det minsta

… Invalid och nersupen slutade så PB:s liv surandes i en sjuksäng

 

   

Det blev en intressant och lärorik avslutning på touren. En simtur i 18 gradigt vatten i den blekingska skärgården fick mig att inse vilken fantastisk värmeisolerande förmåga ett tunt lager underhudsfett har. Inte för att jag varit fet förrut men de sista dagarnas hård körning har absolut bränt på en hel del fett. 10 minuter var allt jag klarade, sen var jag så stelfrusen att jag var tvungen att avbryta. Våtdräkten fick inte följa med, den väger för mycket för att släpa på hojjen.

Min vilda tanke var att avsluta campen med en kombinerad intervall+mängddag; 280km med 4+6+8+10+8+6+4min så hårt det gick och sen följa upp det med 300km distans sista dagen. Redan efter första 8 minutaren hade jag kommit till GRÄNSEN. Jag vet inte riktigt vad det var som satte gränsen just där men röven eller hjärnan är huvudmisstänkta... Bara att gråta till sig en bil och KÖRA hem till Stockholm. Jag blev en aning förvånad över att jag inte klarade att vrida om startnyckeln med en hand utan fick använda bägge händerna. Antagligen är det en nerv som kommit i kläm när jag legat i tempostyret, greppstyrkan är minimal just nu.

Trots avslutningen så är jag nöjd med min turné, jag fick in ca 40h på fem dagar och lyckades pressa mig till gränsen. Dessutom fick jag hälsat på personer jag annars inte skulle ha träffat och jag fick några fina ögonblicksbilder från ett Sverige i blomning. Detta är 2 i topp:

-Barn på en äng i Östergötland som skrattar och jagar fjärilar med håvar. Barn när dom är som bäst.

-En bonde norr om Ivösjön i Skåne som kör traktor på en åker. När jag cyklar förbi är hans fru (?) på väg ut på åkern med kaffetermos och fikakorg. Bönder när dom är som bäst.

I övrigt kan jag rekommendera en liknande turné för att maxa loss på träningen. Att cykla i Sverige är inte som att cykla genom Sahara direkt. Nästan var man än befinner sig så finns det en mack/sjukhus/biluthyrningsställe/ all you can eat restaurang inom en timmes radie. Så har man en cykel, en camelback och en ask Compeed så är det bara att sätta fart!

Rent träningsmässigt så återstår det att se vad detta block kommer ge. Kommande vecka tänker jag hålla ångan oppe men mest genom att simma och springa. Kalaset avslutas med Sövde HIM om allt går enligt planerna.

Inte Sverige...

4 dagar av sommarturnén ar nu avverkade och det borjar svida! Om man cyklar moturs kring ett hogtryck sa blaser det alltid motvind har jag bistert fatt erfara dessa dagar. Inga stormvindar men 5-10 m/s i nara konstant motvind gor att man far lagga ganska mycket mer timmar an beraknat pa att ta sig fram. En bieffekt av denna forsening ar att de andra grenarna har dragits ned till ett minimum enligt nedan;

Mandag: 346km 11h45min,  regn med jämna mellanrum. La in 5x12min zon 4 troskel for att grilla lite sa har forsta dan. 2km crosslop pa det sen sov jag 12h.

Tisdag: 257km 10h1min, Solsken och spikrak motvind. Snittfarten kass och nagonstans pa grusvagarna (!) mellan Jonkoping och Boras bonkade jag ihop fullstandigt. Hastighet runt 10 km/h tills jag fick socker och kaffe. Sov 11h.

Onsdag: 30min simning i havet (stora vagor) + 216km 7h57min. Kalasfint vader och sjukt idylliska vagar i Halland. Gjorde Hallandsasen fran Bastadvagen upp till Rasta pa 9min34sek. Bara 5 sek fran perset fran 2006 som gjordes utvilad och utan ryggsack. Idag med 7kg ryggsack och 7.30h i kroppen...

Torsdag: 196km 7h55min, strong motvind pa skaneslatten... Inte bra for egot! Kort crosslop sen RIKTIG LAGAD mat!

Hur mar jag nu? Jo tack bara bra, varldsrekord i pungskav och laren ar ratt doda men imorgon blir det bara simning + lopning sa jag har stora forhoppningar om en fortsatt bra turné.