Idag fick Lelle och jag in ett fint långpass i Nackareservatet, totalt 33,5km med 2x5min i cirkus 3.35-tempo och en avslutande 5000ing på bana i 4-minuterstempo. Jag har en stark tro på den välgörande effekten att lägga in fartökningar under långpass, helst mot slutet av passet. Kollar man på hur muskelfibrerna rekryteras under lite lugnare distanslöpning så ser man att muskeln väljer de lågtröskligare motoriska enheterna först och tömmer dessa på glykogen. Efterhand som de första motoriska enheterna tröttnar får lite mer svåraktiverade enheter kopplas in och glykogenet i dessa börjar tömmas. Detta gör att man alltid tränar samma motoriska enheter i början av ett pass och delar av muskeln förblir otränad. Men om man lägger in ett parti med snabbare löpning mot slutet av ett pass kommer man koppla in de allra mest svåraktiverade motoriska enheterna, antagligen de som innehåller mycket snabba muskelfibrer, och träna dessa för uthållighet. Det är detta som gör att det känns så stelt och dåligt mot slutet av ett långpass; man använder muskelfibrer som faktiskt är relativt otränade för uthållighet.

Fint väder och inte så slaskigt i skogen som jag först trodde. Hade med min nya mobil men filmade på fel håll (uppochner) och det gick inte att vända filmerna på datorn. Inte med min begränsade datakunskap iaf.

Men för er som vill titta på film så kan ni nu beskåda ett lite längre filmklipp från Ö till Ö på youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=c4aJlz7TDWQden

http://www.youtube.com/watch?v=URCK634gJvU

Jag var tydligen ingen linsluss men beskåda gärna när Den Gamle och jag går i mål mot slutet av del 1.