Alla inlägg under mars 2009

Av Filip - 30 mars 2009 21:35

Det var ett inslag om Lassi Karonen på sporten inför OS där en känd testledare i vår närhet sa att Lassis 7.3 l/min i syreupptagning är en på miljonen. Jag har funderat lite på om det stämmer. Har verkligen en människa på miljonen förutsättningar att nå 7.3 l/min? Eller är det fler? Eller färre? Jag är ingen hejjare på statistik, snarare tvärtom. Men jag har ändå räknat lite.


Kollar man på stora studier på genomsnittsbefolkningen så ser man att snittet verkar ligga runt 2.15 +/- 0.15 l/min för kvinnor och 3.48 +/-0.2 l/min för män. Vid långvarig och hård träning kan man i bästa fall förvänta sig att förbättra detta värde 20%, jag lägger på det tillsammans med en standardavvikelse på det "otränade" snittet. Tillämpar man det centrala begränsningsteoremet och förutsätter ett symmetriskt konfidensintervall (vilket är högst troligt) ser man att följande statistik faller ut:

VO2max man    V02max kvinna      Hur många kan nå detta?

4.08                     2.58                        1 av 2

4.56                     2.94                        1 av 3

5.04                     3.3                      
    1 av 22

5.52                     3.66                        1 av 370

6.00                     4.02                     
   1 av 15873

6.48                     4.38                        1 av 1 724 000

6.96                     4.74                        1 av 500 000 000

7.44                     5.1                          1 av 380 000 000 000

Så Lassis 7.3 l/min verkar snarare vara 1 på typ ett par hundra miljarder! Däremot verkar Charlotte Kallas 4.2 l/min vara ungefär en på miljonen. Märk väl att detta alltså är max syreupptag som är möjligt att nå förutsatt flera år av hård träning. Längd och vikt ej medräknat, det blir för svårt men spelar såklart in för prestationsförmågan. Att nå landslaget i längdskidor sägs kräva 6 l/min i syreupptag. Om vi låtsas att det finns 300 000 pojkar i Sverige i stridbar ålder så ska det alltså finnas ca  25 st som har förutsättningar att platsa i laget. Hoppas att 10 av dom bor norr om Dalälven och att inte alla börjar med hockey...

ANNONS
Av Filip - 30 mars 2009 20:15

Resten av min helg gestaltade sig så att jag strax efter hemkomst efter loppet fick feber och var däckad resten av dagen. Love och jag låg i sängen och tittade på mjukisdjur som snurrade runt runt till enformig melodi. Söndagen ägnades år R&R och då Liza köpte sojaglass och bananer och hällde rom därpå så tillfrisknade jag snabbt.


Dagen började med ett kort och slött bad där ca 1500m simning avverkades. Gjorde mitt bästa för att förstöra passet för min träningskompisar (Lelle, Dave, Nisse) men då mina försök var fruktlösa gav jag upp och gick istället till bastun där jag sträckte ut min sargade kropp på britsen och tänkte att minst 1000 nakna rövar suttit där före mig.


Kvällen sprangs det 7.5km runt Årstaviken i zon 1, 4.53/km och 106 i snittpuls. Oj, vad ont jag hade i höftböjarna. Lite genomblödning skadade inte alltså.

ANNONS
Av Filip - 28 mars 2009 16:49

Vällingby marathon idag. Vi hade gjort en plan att gå ut i 4.10/km första milen men det visade sig att 3.50/km kändes söndagspromenadlätt och det kändes onödigt att hålla igen ännu mer. Första milen på 38.35, andra milen på 39.20 och halvmaran på 1.22.40 Snittpuls 152 på denna första bit jmf med 165 som är min vanliga marapuls. Någonstans runt 18-19km gick luften ur mig fullständigt och jag fick apont i låren. Inte kramp, ingen bristning men en förbannad värk i låren helt enkelt. Känslan i kroppen bajs. Lite konstig känsla att ligga i 4.30-tempo med 135 i puls och ben som inte lyder. Klev av efter 30km. Lätt att säga att jag gick ut för hårt men idag var det något annat oxå. Min allmänna ojämnhet kanske.


Mer glädjande var att två triatleter, Marcus Hultgren och Henke Jaensson båda gjorde 2.49 idag, Henke någon sekund före Marcus. Dessa goda herrar har ännu inte gjort några underverk i triathlonvärlden men om Henke inte kör alla pass i zon röd och exploderar i april och om Marcus rakar av sig manen så kommer de blir riktigt farliga :-)


I övrigt bör tilläggas att Vällingby är skrämmande lik en rysk gruvförort och det decimetertjocka täcke med grått slask som lagt sig på vägarna förskönade väl inte bilden heller. Vi löpare fick kryssa oss fram mellan rökande ungdomsgäng. Riktigt fin glamour alltså.


Glöm inte att dunka mig i ryggen här till höger ===>

Av Filip - 26 mars 2009 18:15

Fantastiskt mycket bättre känsla i kroppen idag men fortfarande väldigt dåligt. Coach Mike benådade de som ska springa i Vällingby på lördag med en aningen kortare tröskelserie än övriga.

Följdaktligen 16x100m, start 1.40, snitt 1.19 Lite blandat genomsim och övningar och jag klev upp efter 50 minuter totalt.


Efter jobbet 1h fartlek på testcykeln bl.a 5x1min @ 500w utspätt med aerob tröskel. Syra.


Den stora överraskningen var när jag i en avlägsen del av labbets gigantiska källare hittade en höghöjdskammare på 27 kubikmeter, stor nog att få in ett par testcyklar och löpband i! Här kan man simulera höghöjd upp till 8000m över havet. Otroligt att en sån guldgruva gått mig förbi. När jag frågade runt lite om dess historia fick jag höra om vissa kända fysiologer som bott i den under ganska långa perioder :-) Vad gör man inte för att höja sitt Hct?



Av Filip - 25 mars 2009 20:59

Inga underverk har uträttats. Var vansinnigt trött i måndags och jag orkade inte ens med de 30 minuternas recoverysim som stod på schemat. Igår marginellt bättre, körde en halvtimme sim med gänget men fick sen lov att ge mig. Idag kanske lite bättre, körde 45 minuter plask imorse med Antti, Lelle och Olle. Svårt härjad i axlarna. Nu på kvällen 7-8km fartlek.


     !!!!!!!!Men på lördag, då djävular ska det springas marathon!!!!!!!!


Angående rubriken så var det det enda Lelle sa till mig när han såg mig i omklädningsrummet...

Av Filip - 22 mars 2009 10:49

Tredje varvet på mitt 14-dagars träningsprogram avklarat. Känns väldigt bra överlag men jag är ändå glad att det är 4 månader till säsongen börjar, det är en bit kvar till toppformen.


Igår körde jag mitt hårda cykelpass ensam, väldigt jobbigt upplägg och det tog bara 2h innan bonken var ett faktum. Som alltid känns det som man är en oändlighet hemifrån när man bonkar men det var bara att bita ihop och trampa på i vinden. Var helt säker på att jag stoppat på mig en havrebar när jag åkte hemifrån men jag var så medtagen att jag inte hittade den när jag letade. Hittade den i bröstfickan när jag kom hem. Cyklade hem och åt ett äpple och somnade. Vaknade någon timme senare med fin huvudvärk.


Idag ett lite lugnare långpass löpning, 30km med en mil i zon 3 (39.17) mitt i passet. Det var det gamla vanliga gänget inkl Dave som är tillbaka efter sin pest. Tyvärr hade hans förkylning inte satt sig på stämbanden och han yrade om glass hela passet...


Nästa lördag kommer ett saftigt gäng musketörer och andra triathleter köra Vällingby marathon som långpass, ska bli kul! "Perset" från 1997 ligger risigt till.



Av Filip - 20 mars 2009 17:56

En klok träningsguru sa en gång att det inte är att genomföra mycket och hård träning som är det svåra. Det handlar snarare om hur mycket träning man kan absorbera, alltså anpassa sig till. Jag har funderat ganska mycket på vad det är som gör att förmågan att absorbera träning kan variera så mycket från person till person och även för en och samma person men från en tid till en annan .


För att ta mig själv som exempel så var jag rejält övertränad för några år sen, detta trots att både volym och intensitet var kanske bara hälften av vad de är nu. Vad var det som gjorde skillnaden för min återhämtningsförmåga då mot nu? Sömn, mat och arbetsbelastning var nog bättre då än vad de är nu. Jag är ganska säker på vad skillnaden var men besparar er några längre utläggningar. Rent generellt tror jag att träningsförmåga eller egentligen förmågan att klara påfrestningar överhuvudtaget bygger på tre grundläggande faktorer:


  • Kärlek
  • Lycka
  • Förutsättningar

Oväntat va?


Med kärlek menar jag helt sonika att känna sig älskad, oavsett om det kommer från ens partner, en kompis eller t.om ett husdjur.

Lycka är en helt subjektiv värdering över hur tillfreds man känner sig med sitt liv i stort och har inget som helst att göra med att vara lyckad eller att ha uppnått något särskilt.

Förutsättningar är det lite mer påtagliga förhållandena som kost, sömn, träningskompisar, frånvaro av skador, prylar etc etc.


Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, om en person känner sig lycklig och älskad så kan han klara nästan vad som helst. De rätta förutsättningarna kan man skapa sig ganska enkelt. Jag tycker detta blir extra tydligt när man ligger på gränsen till vad man klarar. Minsta lilla störning av lycka eller kärlek kan göra att man inte tål och absorberar träningen som innan.


För min del så har vår lille son Love snott ungefär 5% av min nattsömn men kompenserar detta med att sprida en hel del kärlek och har ökat min känsla av lycka med ungefär en tiopotens. Och träningen har faktiskt gått som på räls sista månaden!

Av Filip - 18 mars 2009 21:10

Mycket kostsnack blev det. Ändå är det riktigt svårt att slå 55-30-15 med mycket frukt och grönsaker varje dag...


Söndags: Trött efter långpasset och tog en vilodag. Hann dock med ett teknikpass simning med Mike och Magnus K på kanten. Testade nya dräkten och blixtrade in 4.55 på 400 fritt utan att förta mig... Det går framåt.


Måndag fm: Simning 3500m distans

Måndag em: Cykel 45 min inkl 30x(30-30sek), 220 resp 320w. Tidsbrist, kändes bra ändå.


Tisdag fm: Simning 1h med negativa splits. Persade två ggr på 200 fritt, först 2.33 sen 2.32 någon minut senare. Detta skedde mitt i huvudserien som var 300+6x200+6x100 med 20 sek vila.

Tisdag em: Arm+bencykel, inkl 4x4min med 4 min vila 350-360 watt. Lite darrig...


Onsdag fm: 10.5km löpning (47.05min) till labbet med ryggsäck...

Onsdag em: 10.5km löpning (46.43min) hem med ryggsäck...



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se