Alla inlägg under juni 2009

Av Filip - 13 juni 2009 18:21

Imorgon åker jag med familj + Nisse "Kicken" till Ånnaboda för triathlon på olympisk distans. Eller som arrangören uttrycker det på sin hemsida: "Banorna kommer troligen inte mäta exakt 5 respektive 10 km, korrekt banlängd kommer att anslås på hemsidan samt vid tävlingsområdet". Härligt. Får jag gissa på en 10,8km lång löpbana? Att Erik Strand har banrekordet på löpningen på blygsamma 40.20 säger en del om backarna och/eller längden. Men det känns som ett fint genrep inför IM France som inte heller är så himla snabb.


Träningen har varit allt annat än hård i veckan, visst har ett par bra pass genomförts men minst dubbelt så många dåliga. Jag vet inte riktigt varför men jag saknar det där fina trycket i kroppen, istället har jag en syrlig och lite svag känsla, framförallt i armarna under simningen. Det går inte särskilt sakta men det är inte den där grymma känslan av bra form i musklerna heller. Hoppas på att en ordentlig bodyslam imorgon kan ställa sakerna till rätta.


Man brukar ju säga att det är bättre att vara 10% undertränad än 1% övertränad men för psyket är det skönare att vara 100% övertränad än 1% undertränad. Det finns inget som skänker sån sinnesfrid som att vara riktigt djupt nertränad.

ANNONS
ANNONS
Av Filip - 6 juni 2009 10:48

Jaha, nu har jag sänkt både frekvens och kvalité på mina rapporter här. Tiden (som dom kallar det) räcker inte till allt, högsta prio är inte direkt att blogga heller.


Träningen i veckan har varit sådär lite medioker; några simpass på morgnarna, ett pass med duathlonintervaller, lite barnvagnslöpning och sånt där men inte det där riktiga pre-Ironmantrycket som man gärna borrar ner sig i så här några veckor innan en tävling. Faktiskt en riktig vilodag i onsdags men det var i forskningsyfte :-) Jag ser det ändå som ett litet experiment, formen är trots allt ganska god. Kanske är inte kopiös nedträning det enda sättet att komma i form? Imorse (start 05.40) fick Henke och jag ändå till ett OK långpass löpning, ca 36.5km med en 5000ing i HIM-fart (19.40) på bana mot slutet.


Som nybliven pappa har jag fått se över mina rutiner ganska ordentligt för att hinna allt som jag hann förrut. Jag trodde först att det skulle bli väldigt jobbigt att orka med allt det där men jag kan nu säga att det faktiskt blivit tvärtom! Love som är ett riktigt spralligt energiknippe smittar av sig med sitt (sen magknipen försvann) härliga humör och de tajta dygnsrutinerna gör att man inte fastnar på några sena uppesittarkvällar. De finns såklart olycksfåglar som säger "vänta bara till han börjar på dagis" eller något i den stilen men jag tycker man hört de där fraserna vad det än gäller och det verkar alltid lösa sig till det bästa ändå.


Jag börjar komma till insikt att barn föds nära fulländade och vår uppgift som vuxna borde vara att förstöra dom så lite som möjligt. Uppfostran i sin ursprungliga mening känns helt meningslöst. Är det alltid sunt att  vara artig mot äldre, respektera regler och inte göra sig besvärlig?  Hur många vuxna börjar t.ex. varje morgonen med ett brett leende 3 sek efter vi slår upp ögonen? Varför skulle jag vilja ändra på något sånt? Tänk om man bara kunde konservera den här inställning och nyfikenheten resten av livet istället för att försöka pressa på dom våran uppfattning om vad som är rätt och riktigt. Det finns ett buddistiskt förhållningssätt som jag skulle översätta som "nybörjarsinne", en sinnestämning där man ska försöka ta till sig nya saker helt utan att lägga in egna värderingar, utan att intellektualisera och utan förutfattade meningar. Något som barn är mästare på. Tänk om en besserwisser som jag skulle kunna tillämpa lite av det där med jämna mellanrum!






Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se