Direktlänk till inlägg 15 oktober 2009

Joey Tempest inverkan på svensk marathonlöpning

Av Filip - 15 oktober 2009 19:02

  

Diagrammet ovan är statistik som jag snott direkt från Stockholm marathons hemsida. Lite suddigt och dåligt format men de blå punkterna är vinnartiderna, de röda är tiden som gav 10de plats, gröna är tid för 100de plats och 250de plats är kryssen. Det var SCT-Olle som gjorde mig uppmärksam på att det gått utför med långdistanslöpningen sedan det gyllene 80-talet vilket föranledde min undersökning. Visst har banan har justerats några gånger och vädret varierat men kollar man på vinnartiderna så är dom väldigt konstanta från 1979-2009. Antalet deltagare gick från 2155st 1979 till detta årets rekord med 14890 startande. Mitt statistikprogram säger att det är mindre än en chans på miljonen att försämringen av tider av topp 100-löparna är en slump.


Några belysande exempel:

  •  Om man sprang runt maran på 2.41h år 1983 kom  man in som 250de gubbe. Om man gjort samma tid 2009 så hade man fajtats med triathleten (prefix)-Björn om 30de platsen! Nu var det ganska varmt i år men ändå.
  • Innan år 1999 har det alltid krävts tider under 2.50h för att komma topp-100. Efter 1999 har topp-100de platsen varit långsammare än 2.50h på 8 av 10år!

Vad är det som gör att den yppersta eliten i marathon ligger kvar på samma nivå medan topp-10, topp-100 och topp-250 presterar så mycket sämre? Jag känner många som är i topp-100/250 klass och tränar med dom, det är alltid väldigt seriösa idrottare som tränar hårt. Var kommer då prestationssänkningen ifrån? Jag är lite osäker på hur man tränade under tidigt 80-tal men känslan är att det var mycket Lydiard-baserad mängdträning och mindre GPS-klockor, hålfotsinlägg, LCHF och 30-sekundersintervaller. Eller kanske finns det någon helt annan förklaring bortom just hur man tränade. Var det mer populärt för de talangfulla löparna att satsa på marathon på 80-talet istället för banlöpning? Eller just det, man hade ju hockeyfrilla på 80-talet! Kanske var det något väldigt aerodynamiskt med den fönade luggen och det stripiga håret i nacken som gjorde att man sprang så fort?

 
ANNONS
 
Ingen bild

flåsmannen

15 oktober 2009 21:05

Allvarligt talat, visste du inte om det här? Tendensen är väl likadan på alla långskubbarsträckor och inte bara marathon. Ta tex min polare Bernt som var duktig löpare (fast då bara hyfsad) i början på 90-talet. Med 1:49 på LL blev han 39a (hade i år räckt till 14e) och med 31:52 på 10 000m var det inte ens lönt att ställa upp på SM eftersom man då blev bortgjord, utskrattad och hjälplöst sist. Med den miltiden var han precis inne på topp75 i Sverige och inte på topp25 vilket det hade räckt till de senaste åren.

Så nog fan är det träningen som skiljer, fler tränade mer då. Och det fanns nog inte samma "nöjdhet" med halvbra resultat. Nu anses man typ vara en grym elitlöpare av många om man gör sub35 på milen vilket egentligen är en dussintid som i princip alla kan fixa om det börjas i tid. Kan tänka mig att det inte fanns samma spärrar, om det finns några hundra i stan som kutar snabbt så ska man ju faan inte vara sämre tänker man och bränner av ett pass till istället för att luta sig tillbaka och veta att man iaf spöar de flesta och att det nog ordnar sig ändå.

Och ja, jag vet att jag måste börja springa massa mil. Och jag ska. Jag lovar. Verkligen.

 
Marcus

Marcus

15 oktober 2009 21:51

det är likadant på långdistanssimning enligt mike...

jag tror det är livsstilsrelaterat. på 70- och 80-talet var långdistanslöpning en tävlingsform medan det numer är en livstilsform med löpresor, hälsa och löpprylar i fokus. det är inte längre själva löpprestationen som räknas.

sen har vi blivit tyngre också. sen lightprodukter introducerades har väl medelsvensson gått upp 5-6 kilo? säkerligen långdistanslöparen också.

;-)

http://www.inormanforironman.blogspot.com

 
Jocke B

Jocke B

15 oktober 2009 21:54

Skulle vara riktigt intressant att se snittvikten för de olika grupperna. Jag är övertygat om att försämringen ligger i dels att folk inte tränar lika hårt men också att alla utom de bästa har blivit tyngre, som grupp räknar alltså.

http://www.joakimberggren.se

 
Ingen bild

LN

16 oktober 2009 02:18

Nej, det var inte mer populärt för de talangfulla löparna att satsa på marathon på 80-talet, utan tvärtom fler talanglösa som tränade.

Och att träna för att springa en mara innebar förstås tresiffriga km-antal/vecka i tämligen hårt tempo.

Rekordåret 1983 sprang för övrigt 1190 män undre tre timmar på Stockholm Marathon vilket var fler än på ngn annan mara i hela världen! Så snacket om att Sthlm skulle ha en speciellt tuff bana är bullshit.
http://www.stockholmmarathon.se/start/content.cfm?ShowResults=Yes&Sec_ID=70&Rac_ID=171&Lan_ID=1&RequestTimeOut=600

 
Ingen bild

Svärd

16 oktober 2009 11:00

Mycket bra och initierade kommentarer men jag tror mer på Filips linje; Det handlar om det svenska musikundret.
1982: Europe vinner Rock-SM.
1983: Europe släpper skivan Europe.
1984: Yngwie Malmsteen släpper sin första soloskiva i USA.
( Som ni säkert vet är detta världens mest säljande instrumentala hårdrocksskiva och den enda svenska skiva som blivit grammisnominerad )
1985: Yngwie Malmsteen släpper sin andra soloskiva.
1986: Europe slöpper skivan The Final Countdown.
1987: Ett mellanår i svensk hårdrock vilket också kan avläsas
i dom allt sämre löpresultaten och i frisyrerna
som tappar allt mer av sin aerodynamik. Början på slutet fr svesnk löpning och svensk hårdrock.

NUTID 2009: Yngwie och Europe är fortfarande aktiva men är långt ifrån sin storhetstid på 80-talet både vad gäller teknik, spelkänsla och uthållighet i turnélivet.
Exakt samma sak som vi upplever i den svenska löpningen...

Slutsats: Långt hår, final countdown i en gul walkman och bomullstshirt gäller för att persa...

 
Ingen bild

Uppenbarligen...

16 oktober 2009 11:20

Jag har en granne som kört lite statistikkörningar på LL-resultaten genom åren och kom fram till att de påverkas i hög grad av temperaturen.

Vet inte i vilken grad det faktum att det nu arrangeras olika lopp härs och tvärs varje helg gör att de som representaerar semieliten inte kan vara med överallt.

Sedan tror jag att en del av förklaringen också handlar om att en del av de högpresterande söker sig till lite mindre lopp eller till lite mer utmanande tävlingar medan det inte fylls på med nya högpresterande utan de som fyller på hamnar längre bak i listorna.

Den nya svettotrenden är ju ganska ny så det kanske tar några år innan resultaten slår igenom och dessutom kanske det är i första hand 30- och 40-årskrisande som nu tar sig ut och löper och då är det nog lite sent att bli superbra.

 
Ingen bild

Coach Mike

16 oktober 2009 15:08

Några axplock om simutvecklingen för att backa upp det jag sa till Marcus:

SM-kvaltid (25 m) 400 frisim 1989: 4:04
SM-kvaltid (25 m) 400 fisim 2009: 4:08

16:25 på SM (50 m) 2009: 1:a
16:25 på SM (50 m) 1991: 8:a
(Troligen lika 1983 om jag får kolla Simsport i pojkrummet)

7:a 18 år o y på JSM 2008 16:47,8
7:a 18 år o y på JSM 1989: 16:28.8
(jämförde f71 och senare februari 1989 med f91 och senare november 2008. Och 89 simmade man i badbraxor.)

 
Ingen bild

Andreas

16 oktober 2009 15:52

Det var fler som tränade seriöst förut, och seriöst betydde mycket och snabbt jmf med hur många gör idag. Idag är det fler som tränar för att klara loppet, så gör lite statistik i området 4-6h så får du nog en annan bild.

Träningsteori i all ära... mycket handlar nog om att träna så mycket som möjligt, och sen att göra lite monsterpass då och då.

Sen tror jag iofs att korrelationen med utbredningen av Death och Trash metal är större. Dessa otyg har förstört många löparkarriärer, och kanske en och annan triatlet också? ;-)

 
Ingen bild

BjörnE

16 oktober 2009 16:32

"Jag är lite osäker på hur man tränade under tidigt 80-tal men känslan är att det var mycket Lydiard-baserad mängdträning och mindre GPS-klockor, hålfotsinlägg, LCHF och 30-sekundersintervaller" - klockrent

"Om man sprang runt maran på 2.41h år 1983 kom man in som 250de gubbe. Om man gjort samma tid 2009 så hade man fajtats med triathleten (prefix)-Björn om 30de platsen! Nu var det ganska varmt i år men ändå." - äh, det e onödigt att göra mer än som krävs ;)

är denna trend generell i världen eller är det bara sverige som utmärker sig? kom igen nu statistiknördar, GO FOR IT, i want numbers

PS: Filip, tack för att du slopa prefixet (min morsa googlade Ö till Ö efter vi hade kört och kom in på din blogg. Hon messade och undrade vem in i helvete som kallade mig Ba*s-björn. Kul när morsan måste slå ens slag...


 
Ingen bild

Carl-Emil

16 oktober 2009 17:25

Är det inte en underton av samhällets ökande lathet som avspeglar sig i marathonstatistiken? Det är inte längre tillräckligt många som orkar arbeta tillräckligt hårt för att bli bra. Det är tydligen okej att vara en medelmåtta...

 
Ingen bild

Gurra

18 oktober 2009 09:12

En av anledningarna till vår allmänna uselhet är det enorma utbudet av idrotter som ungar idag bjuds på. Jag menar 1983, hur många kampsporter fanns det att välja på i Sverige då? Löpning är knappast häftigt att hålla på med så de väljer något annat.
Med färre som väljer löpning följer färre som faktiskt lyckas springa maran på hyggliga tider.

Dessutom tränar färre ute i klubbarna och på gemensamma träningar. Där kan man ju sporras att träna okristligt hårt (ofta med enklare metoder än enligt en massa tabeller och dylikt) och dessutom ha träningspolare att fajtas med om de snabbaste tiderna.

 
Ingen bild

Löpande soffpotatis

21 oktober 2009 16:09

Seriöst tror jag hela grejen med internet och 100+ tv-kanaler är en förklaring. Förr var man aktiv då man inte tränade, nu sitter folk bultade vid dator eller TV.
Resultatet: vi väger mer.
Som jag upplever det, sprang man mycket snabbare på alla pass under 80-talet: motionärerna spramg knappast fler mil än idag, men definitivt snabbare.
Min egen erfarenhet från dessa tider var att man i princip sprang till magen vände sig på alla veckans pass, sen hade man ett litet lugnare (men knappast promenad) långpass.

 
Ingen bild

ALA

21 november 2009 11:49

Hallå där... GPS-klockor har i praktiken inte funnits längre än sedan 2006 då 305:an kom... Och blev inte på var mans och kvinnas handled förrän 2008/2009. Själv har jag förbättrat mig med nästan 7 minuter (är iofs inte ens elitmotionär men god motionär). Nä, GPS-klockor har inget med raset bland nästaneliten och elitmotionärerna att göra.

 
Ingen bild

Wellan

22 november 2009 15:16

Hej!
Jag tror att det har med åldern att göra. 1989 sprang jag Stockholmmaran på 2.59 och kom på drygt 600:de plats. Idag springer jag på 3.25 o när jag kollade resultatlista för något år sedan hade jag hamnat på ungefär samma placering.

 
Ingen bild

Gustaf

14 april 2010 17:01

Mina teorier om "raset":
1) All information - Internet, löparcommunities, bloggar, böcker, osv osv
Folk läser om löpning och diskuterar på nätet istället för att vara ute och kuta.
Det kan lätt bli några timmar i veckan - om man ägnade även dessa åt verklig löpning skulle det nog synas på tiderna. TV och en massa trams på nätet (icke löp-relaterat alltså) är givetvis ännu mer fördärvande.
2) Tror på det där med konkurrens från andra sporter. Hur många är det inte som t.ex tränar på gym idag?
Hur såg det ur på 70-talet? Berra hade en skivstång hemma men hängde knappast på SATS 3 dar/vecka. Alla gruppträningsformer, det ena med märkligare namn än det andra, är bra träning men gör dig inte automatiskt till en bättre löpare. Gym då var ett ställe för de stora killarna som byggde muskler. Medelsvensson hängde inte där, han var ute och sprang 7 dar/vecka med blodsmak i munnen vilket avspeglade sig på maratiden.
Konkurrens från triathlon, multisport, klättring osv coola sporter 2010 gör nog också sitt.
Att bli jäkligt bra på just maran är inte heller prioriterat om 20000 andra springer den, då kan man hitta en annan nisch där man utmärker sig.
Idag är marathon en folksport för alla, då var man "tvungen" att vara duktig om man skulle ställa upp.
4) Skor & löpteknik. Framfotslöpning i minimalistiska skor har nu blivit trendigt igen efter ett par decennier med alltmer dämpade tjockskor.
Detta kan diskuteras hur mycket som helst, men tydligt är att "eliten" har ett annat löpsteg än de sämre och att de bl.a därför springer snabbare.
5) Latheten spelar helt klart in. Folk var av ett annat virke förr och det hängde kvar ända till 80-talet. Nu är folk för bekväma (mig inkluderat, påstår inget annat). Varför är afrikanska löpare så himla bra idag? Visst, de har bra genetiska förutsättningar men de har också lagt ner mycket jobb. Svenska motionärseliten förr var i större grad riktiga idrottstyper av den gamla skolan som spelade fotboll, bandy, brottades och åkte skidor i sin ungdom, i ur och skur, utan en massa fancy utrustning. Man var inte rädd för att ta i. Grunden fanns där, sedan behövde man bara löpträna lite också så fixade man 3 timmar.
Idag är motsvarande kille en dataprogrammerare som vid 30+ fått för sig att börja löpträna.
6) Någon bekant tog upp det här med jämställdheten. Då Berra var ute och löptränade 100+ km/vecka på 70-talet, vem var hemma med hans ungar? Jag säger inte att det blivit sämre, det är skoj att hänga med sina barn, men 1983 då 1190 män sprang maran under 3 timmar, hur många kvinnor sprang maran överhuvudtaget då jämfört med idag? Männen jobbade och sportade, kvinnorna stog vid spisen, var det inte så?
Sure, det fanns "velourpappor" på 70-talet också, men det var väl inte de som kutade maran på 2:45?

Det var mina bidrag, men det måste väl finnas fler anledningar??!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Filip - 12 mars 2010 12:13

Begrunda vettvillingens senaste otyg på www.nitrovegan.blogspot.com   Ha inte för stora förhoppningar bara ...

Av Filip - 25 oktober 2009 08:08


Det har börjat poppa upp en massa reklam för diverse produkter på den här bloggen. Eftersom jag inte vill att mina  svaga läsare undermedvetet börjar tvångsköpa ögonfransförlängare bara för att dom är beroende av världens bästa triathlonblogg så lägg...

Av Filip - 24 oktober 2009 08:05

Fullbordade arbetsveckan igår och jag har hållt mig till planen både tränings och arbetsmässigt. 121km löpning på 5 dagar, 2 simpass och ett cykelpass ger mig ett bra utgångsläge inför helgen då jag bara behöver få in 4 mil för att uppnå minimigränse...

Av Filip - 20 oktober 2009 19:23

Trots så många år av träning som jag har bakom mig så verkar jag ändå aldrig lära mig dom mest basala grejerna för att en träningsdag ska bli lyckad: 1) Torra kläder är skönt 2) Mat är gott 3) Bastu är urlakande Efter en lätt joggingtur ner t...

Av Filip - 18 oktober 2009 21:33

166km denna veckan, 2 kvalitépass, ett i backe och ett fartlek. Min hjärna var kreativ idag och kom på minst 10 ursäkter att stanna hemma och kolla TV istället för att springa 2 timmar ensam i regnet. Ganska intressant när man väl bestämt sig för vad...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se