Hoppade över den annars obligatoriska viloveckan efter en Ironman. Nu när det är sommar och fint väder känns det synd att bara pilla sig i naveln. Enkelheten i att kunna sticka ut och springa en runda i skogen i bara shorts och t-shirt eller att simma några kilometer i en sjö är helt enkelt för bra för att säga nej till.

Det känns som den muskulära återhämtningen har gått blixtsnabbt, bara 3 dagar efter loppet kände jag ingen stelhet alls i ben eller rygg. Kanske beror det på att jag inte fick ut alla krafter på löpningen. Hur som helst så ville jag se hur kroppen svarade om jag körde ett riktigt hårt pass, ibland kan man överraska sig själv när man minst anar det. Stack upp på Hammarbyhöjdens IP och körde 4x1500m med 90 sek vila så hårt jag kunde. Första varvet kändes helt underbart lätt och benen gick av sig själv, sen kände jag hur krafterna sakta rann ur mig och andningen blev tyngre och tyngre. Sista varvet var riktigt plågsamt. 90sek vila och så var de fina benen tillbaka igen, denna gång varade det roliga bara i 300m innan jag blev helt igensyrad. Fullföljde passet med ett snitt på 5.19 över de fyra 1500ingarna, ca 30-35sek långsammare än vad jag brukar ha på det passet... Jag var helt groggy resten av dagen :-)

Inför "Ö till Ö" den 6 september har vissa logistiska problem uppstått då min systers bröllop går av staplen kvällen innan. Jag letar med lykta efter någon med båt som kan köra mig från Stavsnäs till Sandhamn på natten då den sista organiserade transporten går redan på eftermiddagen den 5e. Antti och jag är grymt laddade inför denna tävlingen så det bara måste gå! Så om ni vet någon med båt som kan tänka sig att tjäna en hacka så får ni gärna höra av er!

En som lyckades infria sina löften inför helgens friidrotts-SM var Bambi som tog två väldigt övertygande segrar på 800+1500 meter. Riktigt nära pers trots ösregnet. Gött när många timmar av misär och hårdträning ger resultat!

Närmaste konkurrent kändes sig ganska suddig i kanterna när Bambi la i slutspurten

Kort version: Sluttiden blev 9.35h, personligt rekord med 12min, 15de på SM och jag blev trött i benen.

Den lite längre versionen är att jag gjorde en simning som var extremt behärskad då jag snabbt som tusan la mig på Nils "Kickens" fina six-beat spark och bara njöt mig fram till en tid av 1h02min över de 3860m. Det trevliga med att ta Kickens fötter är att man inte behöver titta var dom är, det hörs som en jäkla utombordare när han sparkar. Ganska skvalpigt och slabbigt ute i Kalmarsundet så tiderna var inte så snabba överlag. En rolig grej är att veteranen och supersimmaren Torbjörn Wollfram som ledde hela fältet simmade fel och drog med sig varenda en ut på en extra bonusrunda. Det märkliga är att jag tänkte "men va faen, hit ska vi väl inte simma?" men när jag såg att alla andra simmade ditåt så var det bara att hänga på. Hade varit kaxigt att ensam simma iväg mot rätt boj, "jag har aldrig fel, hitåt är det!" Efter en minut eller så vände täten och skapade lite smått kaos i klungan. När jag räknar tror jag att jag fick 12e simtid, vilket jag får vara nöjd med.

På cyklingen var det motvind ut i 3 mil, vändning och 3 mil medvind vilket skulle upprepas 3 ggr för att få ihop de 18 milen. Tanken för dagen var att göra en negativ split dvs köra snabbare och snabbare för varje varv. Pulsklockan var gud idag och jag höll pulsen mellan 142-145bpm på vägen ut och 139-142bpm på vägen hem. Det krävs inget geni för att räkna ut att man tjänar lite tid/kraft på att gå aningens hårdare i motvinden och lite lösare i medvinden. Första varvet gick på 1.35 och planen var alltså att öka ett par bpm på nästkommande varv men jag kände ett visst obehag i kroppen och bestämde mig för att ligga kvar på samma puls ett varv till och se vad som hände. 1.35 på varv nr 2 också och sen tänkte jag öka lite men jag hade fortfarande lite problem med att få kroppen att inte må illa så det blev inte mycket till fartökning, snarare tvärtom. Sista milen intill växlingen körde ganska lugnt för att göra mig redo för att springa maran. 8de cykeltid.

Första kilometrarna ut på löpningen kändes helt ok och jag gjorde allt jag kunde för att inte hetsa iväg för mycket så här i början. Lite skvalpigt i magen och illamåendet satt kvar men jag trummade på helt ok. Hade 1.05h vid varvning 14km men strax därefter fick jag seriösa spykänslor och äckelillamående som påminde väldigt mycket om Frankrike för 5 veckor sen. Försökte tänka bra "jag är smärta" och "acceptera-tankar" men fick liksom inte in psyket på den våglängden alls. Istället sjönk tempot och jag ralfade upp en ansenlig mängd maginnehåll några gånger och sen var jag nere i gå-drick-jogga-spy träsket igen. Slutade dricka efter det och betade av en kilometer i taget. Det är ínte så roligt att "kötta" om man lider ont bara för att hålla 5.30/km... Maran tog mig lite dryga 3.42h vilket förstås är en halvtimme eller så långsammare än jag hoppats. Jag tappade alltså 7 palceringar på detta och slutade 15de om man räknar SM-placeringar.

För en fortsatt Ironmansatsning krävs det nu att jag lyckas ordna upp dessa eviga problemen med att jag spyr/kroknar sista 25km av löpningen. Egentligen har jag väl hygglig löpkapacitet åtminstone om jag slipper simma och cykla innan. Kanske är det så att det är när den magiska 7-timmars gränsen har passerats som eländet börjar? Nu körde jag med en ny variant av vätske- och energiintag där jag höll mig till H2O och sportdryck samt 2 flapjacks men det gjorde föga skillnad. Kanske är det så att vätskeintaget på cykeln, ca 6.5 liter på knappa 5 timmar, var lite i överkant dessutom?  

Om jag ska vara ärlig mot mig själv så vet jag inte heller om jag blir så trött för att jag börjar spy eller om jag spyr för att jag blir så jäkla trött...

Tillbaka till labbet. I dubbel bemärkelse.

Senaste dagarna har väl varit lite typiska för hur det brukar vara i tävlingsveckan; både heaven och hell. Träningsmässigt alltså. Annars är det bara heaven. Jag har kört ett svinbra långpass i löpning och toppade upp det dagen efter med en träningstävling i simning 3860m i öppet vatten. Tiden otroligt hemlig men bättre än jag hoppats. Mellan dessa passen har jag haft ett par riktigt usla pass i både cykel och löpning. Antti blir tokig på mig om jag säger att dagsformen handlar om tur men jag vet inte riktigt hur jag ska ta befälet över om en dag bjuder på bra eller dålig dagsform.

Nu är det inte tid för att fundera på om man är i bra form eller ej, utan nu gäller det bara att ladda upp sig psykiskt och jobba upp en fet tävlingsångest så man är helt okontaktbar sista dagarna.

Om ni kommer till Kalmar på lördag så vill jag att ni skriker er hesa så fort ni ser någon med startnummer 73 på ryggen/bröstet. Det är nämligen eran egen Filip! Jag svarar väldigt bra på uppmuntran och/eller trakasserier utmed banan och lovar att bjuda på en freakshow i pannbening sista 2 milen på löpningen. Fasen, med tanken på hur mycket jag tränat och hur många andra saker jag försakat för att kunna kötta mig runt banan på lördag, så vore det inget annat en ren arrogans om jag hade så mycket som minsta gnutta ork kvar när jag kommer i mål.

Imorgon blir det lite lätt plask i poolen och på torsdag en kort jogg med Bambi som utlovat dubbla SM-guld (800+1500m) i helgen! Fredag buss till Kalmar och sen är det bara att fälla ner det allra tjockaste pannbenet för det är ett 226km långt smörgåsbord av lidande som är uppdukat åt oss!

Danilo Di Luca testade positivt för CERA inte en utan två ggr under Girot... Inte oväntat men CERA känns bara såååååå 2006 nu när 4de generationens bloddoping finns fritt tillgängligt på svarta markanden. Inga jobbiga dopingtest som kan spåra det heller. http://www.cyclingnews.com/news/di-luca-positive-for-cera-in-giro

Annars botade jag min yrsel igår med ett pass simning om 24x100m, start 1.35. Kände mig ganska uppgiven när jag vaknade på morgonen och allt snurrade som på Gröna Lund men traskade ändå ner till pölen. Efter passet så var yrseln som bortblåst! Måste ha varit den lösa kristallen som trillat in i hjärnan eller nått. Efter 3 dagar med snurr så satt dock sjösjukan i resten av dagen och magen var ganska arg. Kvällspasset löpning blev 13km zon 2 + 7x1000m HIM-speed med 120m gåvila och 3km nedjogg men skulle kört 3 tusingar till egentligen så inte 100% genomfört.

Idag cyklade jag favvopasset 4h zon 2  med 3x33min IM-puls insprängt. Kort barfota crosslöp på 2km efter intervallerna. Hoppas på medvind och solsken hela vägen fram till Kalmar nu. 

Yrslig OBT i Nackareservatet. Bra för bålstyrkan?

Qqqa<<<<<<<z<<<Zu9JIb   007A<<007A,. n m   n                   sq<x bfz0078 ybgbdvwqt56 mb    µ  gb v v c f  <zx

   

7gjn  b vujhnn tg6 nb bbbbbb00620020zzzzzzzzzzzzzzx c v  b  lolu.

Cftv bb  m,,p.l  _ÖĨewaxv  hn hnjhy56nl u b v b fbfvdc xc        g cvx cxq

Nu har tombolan snurrat lite snett för mig. Jag vaknade natten till igår av att hela rummet snurrade något otroligt. Inte som när man druckit lite för mycket sprit, utan som om jag satt i en berg och dalbana. Fick faktiskt anstränga mig för att stanna kvar på ryggläge i sängen. Min första tanke var att det berodde på att det var så varmt i rummet och att jag tränat hårt på kvällen och kanske fått någon sorts vätske- eller saltbrist. När jag vände mig över på mage slutade det plötsligt att snurra och jag somnade om. När jag sen vaknade på morgonkvisten tänkte jag först att jag drömt allt samman men när jag satte mig upp i sängen började skiten igen. Efter återgång till horisontalläge slutade det spinna efter en 30 sek. Ställde mig försiktigt upp på benen igen och yrseln verkade hålla sig i schack.

Som alla vet är det viktigt att man under alla omständigheter googlar symptomen och ställer en egendiagnos innan man kontaktar läkare. Stapplade till datorn och skrev in "yrselattack" i sökordsfältet. Hittade snart något som på pricken stämde med mina symptom; Benign paroxysmal positional vertigo. Det verkar som en eller flera av de där kristallerna i innerörat har lossnat och lagt sig och retar på balansreceptorerna i semicirkulära kanalen.

Det har inte blivit någon träning de senaste två dagarna då minsta huvudrörelse åt fel håll gör att jag blir toksnurrig. Cykling är uteslutet av självklara skäl, likaså simning då huvudrörelse åt höger (dit jag andas) är den värsta triggern. Möjligtvis att jag kan hitta ett inhägnat område att bedriva löpning på.

Föga förvånande om man läser under "treatments" är att det är Fight Fire With Fire som gäller även här: För att få bort de lösa kristallerna gäller det att göra kraftiga huvudskakningar följt av antingen Epley och Semont-manövern eller "The Barbeque Roll" där man provocerar fram yrselattacker för att döva signalerna från recepetorn där den lösa kristallen ligger och möjligtvis få kristallen att skramla ur kanalen.

Så länge huvudet hålls i en gynnsam position är yrseln inte så jobbig men jag är ganska sjösjuk och har lite svårt med något större matintag för tillfället. Enligt litteraturen försvinner symptomen oftast inom "veckor", vilket jag verkligen hoppas innebär mindre än 13 dagar vilket är tiden som är kvar till SM i Kalmar :-(

Nä, nu ska jag lägga mig på golvet och göra 5xBarbeque Roll. 1 min seriepaus.

Turnén har nu nått landets sydöstra hörn och träningen rullar vidare. Efter Sövde har det varit lite si och så med tryck och gnista, ungefär 2 kassa träningspass följt av 1 bra, 2 kassa, 1 bra osv. Igår t.ex. var planen att köra lite halvlång distans i löpning med 2x3000+2x1500+2x1000m zon 5 under passet. Det kändes väldigt bra inledningsvis med benen blev snabbt tunga och efter första 1500ing så befann jag mig plötsligt i ett blåbärssnår, glupskt ätandes av alla blåbär!

Simningen sker i en grund vik i havet alldeles nedanför huset där vi bor. Jag har fått stränga orders från coach Mike att fokusera på navigering, navigering, navigering men alla landmärke att sikta på är så himla långt bort att jag mest yrar omkring lite planlöst i viken ändå. Det grunda vattnet gör dock att man får rätt härlig fartkänsla och det är alltid roligt att simma omkring och leta efter skattkistor på botten.

Imorse fick jag in ett fint cykelpass inkl en timme på min nya restriktiva IM-puls, 139-144bpm, vilket gav mig ett snitt på 39 km/h i nära perfekta förhållande. Efter det 4x3min zon 5 och sen var glykogenet slut för dagen.  Annars går jag mest omkring och hoppas på att ryssvärmen ska komma tillbaka lagom till SM, det blir lite mer spridning i triathlon-tombolan då...

Igår körde jag Sövde Halv Ironman och tänkte på vilket jäkla lotteri dagsformen i den här sporten är. På något sätt är det som att slå med en tärning 3 ggr; en för dagsformen i simning, en för cyklingen och en för löpningen. Således har man 1 chans på 216 att få 6:or i alla tre grenarna. Och då punkar man säkert på cyklingen... Det är ganska stor skillnad mot, säg löpning 5000m. Är man god för 15.00 så kanske man gör 14.50 en bra dag och 15.15 en dålig. I triathlon kan man komma sist ena dan och ta SM-medalj nästa.

Igår slog jag en 5a på simningen och kom för första gången upp ur vattnet som 2a i seniorklassen. Fattade ingeting, jag är van vid att de flesta cyklarna är borta när jag väl kommer upp, igår var nästan alla cyklarna kvar. Anmärkningsvärt är att jag fick spö av en klubbkompis från min löparklubb Vegan Runners, Johan Larsson. Så vill ni simma så kopiöst bra som Johan och jag är det bäst ni börjar käka massa kålrötter omedelbart... Nu är det statistiskt säkerställt att man simmar snabbare med grönsaker i magen.

 Det var ganska skvalpigt vatten och kanske lite lång bana med tanke på de ganska väl tilltagna tiderna överlag. Negativ splittade simningen (16.05+15.00), lite kortare sista varv men klippte förbi några gubbar på andra varvet. Anmärkningsvärt är också att jag var uppe exakt samtidigt som Aquaman (Roger Sjösten som körde som motionär).

På cyklingen slog jag en 6a och hade mördande bra ben, det var därför extremt svårt att hålla igen så mycket som jag ville och göra negativa split men lyckades bra med varvtider (47.40+47.15+46.50). Skulle vilja hänga ut och skriva ett par rader om drafting här, jag var seriöst irriterad på ett visst mongo som antingen tog 3 dm rulle på mig eller killen från Herkules som jag körde med. Dessutom envisades han med att gå mellan mig och killen framför mig som jag höll (försökte) behörigt avstånd till. Tur att han sprang lika bra som en sköldpadda annars hade jag psykat ur rejält.

På löpningen slog jag en 1a och gjorde ett klockrent positivt split trots lugn öppning. Halvmaran på 1.33. Inget att skylla på mer än att jag blev väldigt trött helt enkelt. Aningens oroväckande inför Kalmar men motiverande för att få in lite fler brickpass.

Aquaman höll fanan högt och genomförde loppet med i stort sett noll träning sista 2 åren sen han la simningen på hyllan. Han var ungefär lika stel som nöjd några timmar efter loppet :-)

Resultat:

1 Herrar/Pojkar Medeldistans Senior

PlacPlacSnr Namn Klubb Simning Pl_SVäxel1 Cykel Pl_CVäxel2 Löpning Pl_LAnm Mål

1 1 4 kristian hallsten Triathlon Syd 00:31:34 5 00:00:55 02:18:13 2 00:00:39 01:22:57 2 04:14:16

2 2 20 Petter Persson Heleneholms IF Tri Team 00:33:27 14 00:01:12 02:18:02 1 00:00:53 01:25:12 3 04:18:44

3 3 16 Christian Malmström Karlskrona Simsällskap 00:32:37 9 00:01:06 02:26:31 7 00:00:42 01:21:19 1 04:22:13

4 4 10 Johan Kärner Dalregementets IF 00:33:31 15 00:00:49 02:23:13 4 00:00:58 01:28:13 9 04:26:41

5 5 12 Jonas Lindkvist Triathlon Väst 00:31:41 6 00:00:54 02:27:35 9 00:01:05 01:28:41 11 04:29:55

6 6 140 Filip Larsen Stockholmspolisens IF 00:31:06 2 00:01:16 02:23:47 5 00:00:43 01:33:40 15 04:30:31

7 7 19 Peter Oom FK Herkules Triathlon 00:31:47 8 00:00:56 02:31:17 14 00:01:03 01:26:09 4 04:31:09

8 8 23 Björn Rosenthal Förening Team Tenant & Partner 00:33:26 12 00:00:56 02:27:39 10 00:00:56 01:28:35 10 04:31:30

9 9 5 Marcus Hultgren Stockholm City Triathlon 00:31:25 4 00:00:41 02:32:38 15 00:00:46 01:27:07 6 04:32:34

10 10 18 Mathias Mustonen Halmstad Triathleterna 00:33:40 17 00:00:51 02:29:20 11 00:00:55 01:28:08 8 04:32:52

11 11 9 Tobias Johansson Kalmar Running Club 00:33:48 18 00:01:12 02:29:52 12 00:00:48 01:27:36 7 04:33:14

12 12 15 Magnus Magnoy Heleneholms IF Tri Team 00:31:46 7 00:00:58 02:27:06 8 00:00:58 01:32:45 14 04:33:32

13 13 1 Carl-Emil Bengtsson 338 Småland Triathlon & MSF 00:35:43 20 00:01:28 02:20:43 3 00:01:47 01:34:19 16 04:33:59

14 14 21 Thomas Ringsted TRI4 00:33:09 10 00:01:22 02:25:29 6 00:01:04 01:36:27 17 04:37:28

15 15 22 Fredrik Robertsson Stockholm City Triathlon 00:33:26 13 00:01:06 02:37:40 18 00:00:47 01:26:19 5 04:39:17

16 16 6 Henrik Jaensson Stockholmspolisens IF-Triathlon 00:33:16 11 00:00:49 02:30:06 13 00:01:02 01:39:37 18 04:44:49

17 17 11 Johan Larsson Stöcke TS Järnet 00:29:25 1 00:01:01 02:41:46 23 00:01:05 01:32:43 13 04:45:58

18 18 3 Pär Fransson Karlskrona Simsällskap 00:38:23 23 00:00:42 02:39:26 21 00:00:48 01:29:56 12 04:49:13

19 19 8 Per Johansson Karlskrona Simsällskap 00:39:34 26 00:01:24 02:32:47 16 00:01:03 01:41:38 19 04:56:24

20 20 7 filip johansson Karlshamns Simklubb 00:36:13 21 00:02:09 02:36:30 17 00:00:48 01:44:14 20 04:59:52

21 21 26 Christoffer Wikman Stockholm City Triathlon 00:31:15 3 00:00:58 02:41:47 24 00:01:00 01:48:13 23 05:03:11

22 22 25 Thorsten Schneiker Säters IF Triathlon 00:33:32 16 00:01:58 02:37:46 19 00:02:11 01:50:38 25 05:06:03

23 23 17 Henrik Mosén Triathlon Väst 00:42:14 27 00:01:41 02:39:06 20 00:00:52 01:44:39 21 05:08:30

24 24 24 Jens Samuelsson Triathlon Väst 00:37:41 22 00:01:20 02:39:44 22 00:01:30 01:50:23 24 05:10:36

25 25 2 Stefan Boremyr Qwarnsvedens Triathlonklubb 00:38:37 25 00:01:42 02:45:59 25 00:01:13 01:53:37 26 05:21:07

26 26 14 Anders Löfgren Tetra Pak IF 00:35:42 19 00:01:49 03:06:50 27 00:02:00 01:54:22 27 05:40:42

27 27 27 Fredrik Åkesson Karlskrona Simsällskap 00:45:47 28 00:04:03 03:02:08 26 00:01:40 01:47:26 22 05:41:03

Befinner mig boendes hos svärfar i slätternas och rapsfältens rike; Skåne. Veckan har bjudit på en mindre kringresa med bil och träning på ett par exotiska ställen på vägen. Däribland ett pass med 70-20-intervaller i simning i en småländsk gäddsjö som fick avbrytas då Åskvädret Som Tor Glömde bröt ut. I onsdags gjorde jag ett bra cykelpass med  8x8min tröskelintervaller som innefattade två ggr över Hallandsåsen, igår var jag ute i Skälderviken och trotsade rödflaggorna men det var mer tumlande i vågor än simning.

Tanken är att jag på söndag ska hämnas Sövde triathlon, som förra året kördes med lungpest, och åtminstone göra en tid som jag slipper skämmas över. En annan hämnd jag vill ta är att cykla snabbare än Henke J som revansch för förra veckans förnedring på cykeln :-)

I övrigt är allt lugnt, jag är mer pigg än nedtränad och Love kan nu sitta utan stöd. Ett viktigt steg mot en IM-finish 2027.

Jag uppmanar även alla insatta och förståsigpåare att rösta på vem som tar guldet i Kalmar!

Jag erkänner, igår hade jag 0.4 mM i blodsocker när jag skrev mitt blogginlägg. Sådär lagom bitter när man är svag och blir droppad på cykelträningen. Lelle och Henke; ni ser inte alls ut som en liten tomte och Smeagol! Ni är bara så starka nu att ni lyckats reta upp hela triathlon-Stockholm...

 Henke

Lelle

Körde en 192km runda idag på hojjen med mina "vänner" Lelle och Henke. Jag är fortfarande lite sleten från förra helgens äventyr och hade vissa problem med det ryckiga tempot, ffa i backarna. Höll fanan högt men när vi kom till Torö så orkade jag inte med att längre. Tänkte att jag låter Lelle och Henke köra ner och vända sista kilometern själva så hakar jag på på tillbakavägen. Stannade vid vägkanten för en kort piss, när jag står där som bäst susar de båda musketörerna förbi i en ryslig fart. Ropar efter dom men dom låtsades inte höra.

Helt bonkad och jättemosig med bara vatten och utan pengar blev det 10 långa mil hem i min ensamhet. Säger som Bamse:- "Det är bra med vänner, även små vänner"

Lelle, en vän i nöden.

Henke,  3st 40-timmars veckor börjar ta ut sin rätt.

Klockan på 05.10. Äter lätt frukost. På med shorts å gympaskor. Möter Lelle under bron, 9km till sjön i Hellas. Antti, Henke å Stefan sluter upp för 2 varv simning i den spegelblanka sjön. Snackar lite skit på bryggan. Samma väg hem genom skogen. Kan man begära mer än så här?

Jag tog en rekordlång 72-timmars vila efter IM  France, en viloperiod som inte kroppen fått sen augusti 2006. Fick lite lätta känningar av välfärdssjukdomar idag och leta mig ner till poolen där coach Mike bjöd på ett försök till VO2maxintervaller i simning. Riktigt så högt kom jag väl inte men skönt att vara igång igen. Nu på eftermiddagen 17km lätt distans med Lelle, vi sprang bort till Källtorpssjön och badade lite. Vattentempen där har gått som en IT-aktie på 90-talet, från 15 grader för 3 veckor sen till 24 idag! Mysigt.

Har gjort mig förtjänt av semester då jag just submittade mitt senaste manuskript till halvt ansedda tidsskriften Free Radical Biology and Medicine. Inte riktigt lika populär som filmen Free Radicals men på god väg.

  Resten av veckan är det tänkt en träningsupptrappning på hemmaplan och sen en två veckors Sverigeturné med besök i de södra delarna av landet. Fokus ligger på att träna hårt och inte använda hjärnan i någon större utsträckning. Intellektuell säsongsvila. Planen är att köra Sövde Halv Ironman som en skojtävling och fortsätta mala mil och kvalité i lagom avvägda proportioner fram till väldigt nära inpå Kalmar och Ironman-SM. Årets bästa dag.

Imorgon väntar en stor dag: Loves första simpass! Kungsholmens fina kroppstempererade bassäng bjuder på fritt babysim...

Precis hemkommen från snigelätarlandet och behöver skriva ned min tävlingsrapport innan jag glömmer för mycket. Rent generellt kan man säga att IM France som tävling är ett stort överkommersialiserat jippo som bara går ut på att göra så mycket pengar som möjligt för att de blivit tilldelade några Hawaii-slotter. Banan i sig och omgivningarna var allt man kan önska sig i form av utmanande backar, salt vatten och platt löpning. Det jag motsäger mig är snigelätarnas girighet som får dem att ta emot drygt 2500 startande när loppet egentligen bara har kapacitet för knappt hälften. Framförallt är detta kass ur säkerhetssynpunkt. Hade det varit ett lopp som Göteborgsvarvet där man kan trycka in alldeles för många motionärer är väl ok om man berättar att det framförallt är folkfesten och inte löpningen som är grejen. Att göra det i ett lopp som innehåller simning i havet och cykel i bergen och löpning som är lite utöver det vanliga, är att visa dålig respekt mot de tävlande och för värdet på livet. Det kan låta överdramatiskt men jag förklarar nedan varför jag tycker det är så.

Simningen:

Planen för dagen var att simma lugnt, cykla ännu lugnare men att ge järnet på löpning. Dock med negativa splits (snabbare å snabbare efterhand som) i alla grenarna. Starten gick i en ca 150m bred samlad start, alla samtidigt alltså. Det var en liten s.k. beach-shelf precis vid strandkanten, dvs en tröskel där det snabbt blev en dryg meter djupt. Eftersom alla startade uppe på stranden innebar detta att de som var först i vattnet landade precis vid strandkanten och sen kom nästa led rusande och hoppade ovanpå dem och sen kom nästa led och nästa. Jag var lite restriktiv och var väl i vattnet i 5e-6e led och landade mitt i gröten med vågor av testosteronstinna män som kraschade in i köttberget. Hade jag väntat någon minut extra hade jag kunnat promenera ett par hundra meter ovanpå massan av kroppar som låg där i vattnet J Det var så mycket folk att man aldrig kunde komma upp i horisontalläge i vattnet för att simma utan man blev stående med huvudet upp och viftandes med armarna. Hela högen med folk trycktes sakta utåt och till sist lossnade det och man kan börja simma. Jag simmade tarzan-sim (med huvudet ovanför vattnet) första 5 minuterna. Några stackare drabbades av panik och försökte simma tvärs eller till och med mot strömmen av folk. En kille som tappat glasögonen var helt skräckslagen och försökte klamra sig fast vid mig men jag lyckas ta mig loss och skrek åt honom att fortsätta simma.  Tog mig sakta ur klungan och simmade allra längst till vänster (högervarv) och rundar bojarna med 40-50m till godo för att undvika gröten nära bojarna vid vändningarna. När vi kom in för varvning på land efter 2400m var jag bara sådär sugen på att kasta mig i infernot för ett varv till men fältet har spridits ut och jag ökar på farten lite extra. Kom upp efter 1.03h och var väldigt pigg, ändå är det faktiskt personbästa på simsträckan med 8 minuter.

Cyklingen:

Banan var rejält tuff med totalt 1800 höjdmeter klättring. Jag hade som sagt valt att pacea mig själv stenhårt och lydde pulsklockan som om den vore Hinhåle själv. Första 2 milen innan backarna började skulle pulsen vara mellan 136-140, sen mellan 139-144 (ca 245 Monarkwatt) resten av resan utom i uppförbackarna där jag fick ligga mellan 145-152 för att kompensera för frihjulandet i de brantaste nedförbackarna. Det är nästan  löjligt hur lätt det var att få upp pulsen i 140 under tävling, nästan så man kunde tro att något var fel men hastighetsmätarn stod på runt 38-39 km/h på platten så det verkade stämma.

En störig grej var att jag snackade lite med företaget som sponsrade loppet med sportdryck ”Infinite Nutrition” på expot dagen innan loppet. Det visade sig att dom valt att spetsa sportdrycken med vassle- och mjölkprotein?! Hur korkat är inte det med tanke på hur många som får problem med magen under såna här lopp? Jag som vegan hade dubbla anledningar att inte ta den sportdrycken under loppet. Kollade hur stora möjligheterna var att få langning med egen dryck men det visade sig inte funka alls, jag valde att försöka köra på hälften cola och hälften vatten vid langningsstationerna. En stort minus då är att man inte får i sig några mineraler och jag tror faktiskt att det var detta som satte käppar i hjulet för mig denna dag. Många jag snackade med efteråt hade haft stora problem med magen och enligt en av killarna från röda korset så var magproblem den stora anledningen att så många (230 personer) bröt loppet.

Utförskörningarna var minst sagt spännande och det fanns inga direkta skyltar som varnade för branta kurvor och inte heller var gropar i asfalten eller andra hinder markerade. Jag såg ett par otäcka vurpor men det allra värsta var en kille som hade kraschat in ett vägräcke och med tanke på vinkeln som hans huvud låg i och hur både hans armar och ben stod rakt ut i någon krampig spasm så gissar jag att nacken var bruten. Och jag som snackade med en amerikanare på flygplatsen som brutit nacken på fyra ställen under just detta loppet för tre år sen! Han hade tydligen försökt kontakta arrangörerna och få dem att vidta en del säkerhetsåtgärder men de ville inte veta av honom. Efter mycket om och men hade han fått en gratis start till detta årets lopp istället!

Imponerande 1: Blev omkörd av Karin Thürig, som har det inofficiella cykelvärldsrekordet, i en av de brantare nedförbackarna. Hon var ute och kletade av kolfiber på vägräcket en gång och hade knäet nere i backen i nästan varje kurva, där var jag chanslös på att våga hänga med.  Såg senare att hon bröt loppet efter 15 mil på cykeln, jag gissar att hon kraschade till sist?

Imponerande 2: Mötte svenska proffset Tove Wiklund vid en av vändpunkterna. Tove ligger i spets för ett långt led cyklister. Bakom henne ligger 25 män med ca 0.5 meters lucka (tillåtet avstånd minst 7m). Skäms killar!

Tog mig helskinnad ner (mindre kunde sägas om min ena pungkula) och tryckte upp farten lite extra på de sista 3 platta milen. Tid 5.28h. Aningens märkliga känsla att lämna in cykeln och låren INTE känns som de fått stryk med tvålar i strumpor i någon fängelsedusch.

Löpningen:

Jag hade grym support av lite bekanta på löpningen vilket gjorde att första 2km blev lite onödigt snabba men sen kom jag ihåg mitt negativ split-mantra och hittade rätt puls och fart. Det var 25-26 grader och löpbanan gick ute på asfalten, helt befriad från skugga.  Jag började bli törstig och lite hungrig och svepte nog lite mer cola än vad jag borde. En gel åkte ner också men satte sig lite på tvären. Jag höll tempot någorlunda stabilt runt 4.30/km och det kändes helt ok, bara korsryggen var lite stel. Efter 18km började jag bli lite illamående men det gick mycket i vågor och jag fortsatte och hoppades att det skulle gå över. Passerade halvmaran på 1.34 på egen klocka och det var då jag skulle få ”fri fart” och betala tillbaka allt det jag hållit tillbaka tidigare under dagen. Men jag blev liksom bara darrigt svag i benen och mer och mer illamående. Jag försökte komma på vilken som var min reservplan om något sånt här skulle hända men just då var det bara att fortsätta FRAMÅT som gällde. Spydde upp något som liknade innehållet i en sirapsflaska mitt framför en orkester med bongotrummor, alla började ropa ”Come on Phillipe, come on Phillipe!” när dom såg mitt namn på nummerlappen. Ni som varit riktigt gött drängfulla någon gång vet hur det känns att gå på starkspriten igen precis efter man spytt; inte kul men måste man så måste man. Tog mig till nästa vätskestation och tänkte kompensera för vätskeförlusten med två stora muggar med vatten. Hade väl kvar vätskan i magen i ca 5 steg innan den åkte upp igen. Forsatte till nästa vätskestation, likadant igen. Tänkte efter ett tag att ”kroppen är smart, kräker man upp vätskan så vill kroppen inte ha mer”. Testade att springa vidare utan att dricka. Illamåendet försvann men jag blev inte så snabb av det. Töntstapplade sista milen i löjligt långsamt tempo. Tänkte att det är en dum sport och ett dumt lopp. Kom in på upploppet, såg den blåa mattan. Fick något konstigt euforiskt rus och sprang och ger high-fives till publiken och sträckte armarna i vädret när jag gick över mållinjen. Ha, en erfarenhet rikare ändå. Löptid 3.35h. Totaltid 10.15h. Snittpuls 142.